Smedjebacken.

Smedjebacken är en tätort i södra Dalarna och centralort i Smedjebackens kommun, Dalarnas län. Orten ligger vid sjön Norra Barken cirka 4 mil söder om Borlänge och är mest känd för sin järnindustri, genom Smedjebackens Walsverk.

På 1300- eller 1400-talet uppfördes Norrbärke kyrka, en stenkyrka i By i Norrbärke. Kyrkan byggdes ut under åren mellan 1661 och 1724 för att till slut få sin nuvarande form. Kyrkans inventarier kom till stor del från socknens brukspatroner och bergsmän. Kyrkan var fram till 1646 ett kapell i Söderbärke socken, då Norrbärke bildade en egen socken, senare församling.

I trakten hade det sedan länge funnits små smedjor och 1631 anlades på samma plats som dagens stålföretag Ovako en bergsmanssmedja. Orten växte med tiden också fram som ett kommunikationscentrum då både lands- och vattenvägar möts här. Här låg också en hamn för utskeppning av järn från traktens hyttor och smedjor. Flatenbergs hytta finns idag kvar strax utanför samhället.
Hamnen blev ännu viktigare 1795 då Strömsholms kanal stod färdig med sin norra ändpunkt i Smedjebacken.

Bebyggelsen växte vid den tiden fram längs Kyrkogatan. Den största expansionen av samhället kom efter 1856 då Smedjebackens Walsverk byggdes. Den smalspåriga järnvägsförbindelsen Wessman-Barkens Järnväg (WBJ) som förband samhället och dess hamn med Ludvika stod färdig 1859. För att möta den ökade efterfrågan på bostäder uppfördes bostadshus nu även i Västansjö söder om Kolbäcksån och på platsen stod den nya järnvängsstationen klar år 1900. Samma år blev Smedjebacken municipalsamhälle i Norrbärke landskommun och 18 år senare Smedjebackens köping.

Idag används hamnen endast av fritidsbåtar.
I Norrbärke hembygdsgård, Smedjebackens gammelgård, finns en del maskiner av Christopher Polhem och 15 gamla byggnader, däribland Bellmangården, som tillhört Carl Michael Bellmans mormors far.