
Orten expanderade också söder om ån där annars främst herrgården var belägen. I det område som kallas byn och låg på ägor som hörde till Ytterhärde bodde en del av brukets anställda, men bolaget kontrollerade inte all mark vilket gjorde att handlare och andra småföretagare etablerade sig. Här låg också ett missionskapell och från 1906 Folkets hus. Byggnaden var ursprungligen planerad av Forsbacka godtemplare som föreningshus, men socialdemokratiska ungdomsklubbens medlemmar tilläts redan från början att teckna andelar i byggnadsföreningen. I källaren hade också Konsum sin första lokal. I början av 1930-talet byggdes en bro över sundet mellan ån och sjön för landsväg till Sandviken. Också öster om herrgårdsparken uppfördes en del bostäder, senast på 1950-talet.
En av järnverkets specialprodukter var ihåligt borrstål, och ägaren Fagersta AB hade 1929 koncentrerat sin borrstålstillverkning till Forsbacka. 1978 förvärvade emellertid Sandvik AB:s ägare Kinnevik aktiemajoriteten i Fagerstakoncernen och flyttade tre år senare produktionen av ihåligt borrstål till närbelägna Sandviken. Personalen minskades kraftigt med 191 personer, men det stora och relativt nya valsverket (1963) behölls tillsvidare för andra valsningsarbeten. När Kinnevik sedan upplöste Fagerstakoncernen 1984 drevs Forsbacka med viss framgång som självständigt bolag till 1989 då valsverket stängdes. Den nuvarande verksamheten (kapning, svarvning, värmebehandling av stångstål) sker i samma lokaler i regi av företaget Ovako och har utökats något. De äldre anläggningarna är sedan 1992 ett museum där Stiftelsen Forsbacka Bruk anordnar visningar och samtida konstutställningar med mera på somrarna.
Se även Wikipediaartikeln Forsbacka bruk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar