Falköping.

Falköping är en tätort (stad) i Västergötland och centralort i Falköpings kommun.

Staden Falköping vilar på historiska marker, nära Åsle där ett stort slag ägde rum 1389 och med kommundelen Karleby som ibland sägs ha Sveriges äldsta gata: gårdarna ligger på rad mittemot en rad av stenåldersgravsättningar.
Staden ligger i en naturskön och kuperad del av Västergötland mellan de två platåbergen Ålleberg och Mösseberg. Platsen har varit bebodd och brukad av människor åtminstone de senaste 5 000 åren, vilket visas av stort antal fornlämningar. Stenåldern dominerar med tiotals bevarade gånggrifter och hällkistor. Falköping är Europas enda stad med denna mängd av megalitgravar som synliga inslag i gatubilden. I parker, gatukorsningar och villatomter finns ett flertal monumentala gånggrifter med stora stenkammare.
Under krigen med Danmark under 16- och 1700-talen så besköts och brändes bland annat staden ner. Skotthål från danskarna finns fortfarande kvar i den gamla kyrkans port.
Staden fick tidigt betydelse som järnvägsknut: stambanan mellan Göteborg och Stockholm (Västra stambanan), passerar staden och knyts här ihop med en bana till Malmö via Nässjö. Stationshuset, Falköping Ranten, från 1935 är ett av landets främsta funktionalistiska byggnadsminnesmärken, och Sveriges enda järnvägsstation som är K-märkt. Några av Falköpings kännetecken är tranan och Ållebergs ryttare.