Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 15 mars 2009

Grisslehamn.

Grisslehamn är en tätort och hamnplats vid Ålands hav, i Väddö församling, Uppland.'


Förhistoria.
Grisslehamns hamn. Hamninloppet med färjeterminalen (den röda byggnaden) samt Hotell Havsbaden (den vita byggnaden) i bakgrunden
Det ursprungliga Grisslehamn, idag kallat Gamla Grisslehamn och lokaliserat ett par mil söder om dagens Grisslehamn, nämns i historiska handingar första gången 1376 rörande postgången till Finland via Åland. Man tror emellertid att postturerna pågått redan långt dessförinnan.
Postverksamheten hade en mycket stor betydelse för Kronan då det var av yttersta vikt att få fram viktiga kungliga påbud vid krig såväl som fred. Posthanteringen var under långa tider den viktigaste sysselsättningen för Grisslehamnsborna vid sidan av fisket.
1700-talet - Grisslehamn flyttas.
Grisslehamns posthus uppfört 1756 efter ritningar av Carl Fredrik Adelcrantz.
När en brand ödelade Grisslehamn 1754 bestämde Kronan att flytta Grisslehamn till dagens plats ett par mil norr om den gamla platsen. Det ursprungliga Grisslehamn kallades därefter Gamla Grisslehamn. Det viktigaste skälet att flytta byn var att den nya platsen hade en kortare sträcka över Ålands hav till Eckerö på Åland viket underlättade postroteböndernas överfart något. På den nya platsen uppfördes ett nytt posthus (se bild till vänster) och militärkasern (nedlagd 1869). Posthuset, som 1756 uppfördes efter ritningar av Carl Fredrik Adelcrantz, är det äldsta i sitt slag uppfört endast för postens verksamhet.

1800-talet.
Under kriget mot Ryssland 1808-1809 var Grisslehamn åter i centrum. Kommendanten på Åland, friherre Georg Carl von Döbeln flydde till Grisslehamn då ryssarna under general Kulnev invaderade ön. Kulnev förföljde von Döbeln över isen mot Grisslehamn men innan denne nådde byn utrymdes von Döbelns styrka till Älmsta så när på en mindre enhet under en ung fänrik. Denne möte Kulnev som hotade att bränna ner Grisslehamn om han inte drog sig tillbaka ett par kilometer. Efter en kortare betänketid drog sig fänriken undan trots att han riskerade krigsrätt. Kulnev stannade dock inte länge utan utrymde strax därefter Grisslehamn som därmed hade räddats.

Inga kommentarer: