Kiruna.

Kiruna (nordsamiska) Giron, finska Kiiruna, (Tornedalsfinska Kiruna) är en tätort och centralort i Kiruna kommun i nordligaste Sverige. Staden ligger på fjället Haukivaara och är den största tätorten i landskapet Lappland och en av två lappländska orter som haft stadsrättigheter.
Kiruna grundades år 1900, och Hjalmar Lundbohm räknas som dess grundare. Han var disponent vid gruvbolaget LKAB som påbörjade brytning av järnmalm i Kiirunavaara i slutet av 1890-talet.
Kiruna blev municipalsamhälle i Jukkasjärvi kommun år 1908 och fick sedan stadsrättigheter 1948 och blev därvid världens till ytan största stad. I samband med kommunreformen 1971 blev Kiruna centralort i den nybildade Kiruna kommun.

Kirunas historia.
Malmfyndigheterna i Luossavaara och Kirunavaara har varit kända länge men eftersom området är mycket otillgängligt var det först när det blev möjligt att bygga en järnväg som någon brytning av större format kunde bli aktuell. Innan dess fraktades malmen med hjälp av renslädar. Det gjorde att man inte kunde frakta nog mycket för att gå med vinst och idén lades ned fram till det att det kom järnvägar. I slutet av 1800-talet gjordes en satsning på att börja en storskalig brytning. Malmbanan började byggas med stor frenesi och malmfyndigheterna hade på några år järnvägsförbindelse till både Atlanten via hamnen i Narvik och Bottenviken via Luleå. Samhället och gruvorna växte sedan snabbt tillsammans under ledning av disponent Hjalmar Lundbohm. De allra första bostäderna var små ruckel och kåtor men Lundbohm ville inte att det nya samhället skulle växa upp till en kåkstad. När Kiruna år 1908 blev municipalsamhälle skapades förutsättningar för framväxten av ett modernt samhälle med en strikt stadsplan (av Per Olof Hallman). År 1948 fullbordades detta genom tillkomsten av Kiruna stad. Kiruna hade tidigt elektricitet och trafik med elektriska spårvagnar. Spårvägstrafiken i tätorten, vilken bedrevs av LKAB, pågick under perioden 1907-1958 (underjordisk gruvspårväg fram till 1961).