Sala.

Sala är en tätort (stad) belägen i Västmanland. Den del av orten som ligger öster om Sagån är dock belägen i Uppland. Sala är centralort i Sala kommun i Västmanlands län. Det är en järnvägsknut mellan Dalabanan och linjen Sala-Oxelösund.

Anläggandet av Sala skedde i samband med inledningen av bergsbrytningen i silvergruvan i Salberget under 1500-talet. Den huvudsakliga sysselsättningen i Sala har genom historien varit jordbruk och bergsbruk. Orten fick stadsprivilegier av Gustav II Adolf år 1624. I samband med erhållandet av stadsprivilegierna flyttades staden till sitt nuvarande läge. Staden har eldhärjats vid två tillfällen, år 1736 och år 1880. Efter den sista branden och anläggandet av järnvägen fick Sala en för tiden mer modern karaktär. Under 1800-talet besöktes staden av H.C. Andersen, som i sin reseskildring om Sala förundrades över var alla människor höll hus när han anlände? (De flesta var och hämtade boskapen på åkrarna utanför stan). Under peståret 1710 i Stockholm flyttade dåvarande kungafamiljen till Väsby kungsgård i Sala. Väsby kungsgård har hyst kungligheter och drottningar i andra sammanhang, främst under 1600-1700-talen när de kungliga synade Sala silvergruva, dåtidens viktigaste inkomstkälla.
Det var även i Sala på Ångbagarn som Owe Thörnqvist skrev sången "Dagny, kom hit och spill ...". Bageriet har fortfarande samma inredning från 1950-talet. Enligt andra källor är sången om Dagny inspirerad av en servitris på ett kafé i Uppsala. Se Dagny Knutsson.
Under 1800-talet ökade Salas befolkning starkt. Invånarantalet år 1815 var 2 193, vilket sedan ökade till 3 859 år 1870. Tio år senare, år 1880, hade siffran ökat ytterligare till 4 836 och år 1889 uppgick siffran till 5 542. I dag är orten emellertid drabbad av avfolkning. År 2000 uppgick invånarantalet till 12 118 personer. År 2005 hade siffran minskat till 12 059.

Salaligan var en löst sammansatt grupp på fem personer från Sala i Västmanland som under sex år på 1930-talet genomförde rån och mord. Totalt mördades fem personer.
Namnet "Salaligan" tilldelades gruppen först efter att medlemmarna gripits och allmänheten var inte medveten om att de olika dåden hade någon koppling när de väl skedde. Den ledande personen i gruppen var Sigvard Nilsson som 1932 bytte namn till Thurneman och som grundat klubben Den magiska cirkeln för teosofi, yoga och hypnos.
Det första offret var taxichauffören Sven Ericsson som sköts till döds en novemberkväll 1930 utanför Västerås ifrån baksätet av Sigvard Nilsson. Sigvard, som fyllde 22 år samma dag, körde sedan bilen, en Overland Whippet, till Sala där han sammanstrålade med den nittonårige elektrikern Hedström och tillsammans dumpade de kroppen medan de lämnade plånboken orörd. Två år senare sköts en man och en kvinna till döds i Kölfors, norr om Sala. Därefter tändes huset på, för att polisen skulle tro att det var en olycka men rättsläkare hittade kulhålen. 1934 mördades en äldre ensamstående kvinna i Västerfärnebo genom att ligan borrade hål i hennes husvägg och gasade ihjäl henne i sömnen med bilavgaser. Ligan trodde hon hade mycket pengar hemma, men hon hade just innan varit på banken och bytet blev endast några få kronor. Även detta offers hus brändes ned. Några år senare sköt man ihjäl ett bankbud med en avlöningskassa på 20 000 kronor. Det finns idag en minnessten vid den platsen i Sala, som en symbol för Salaligans sista offer.
Efter en omfattande utredning avkunnade Sala häradsrätt sin dom 1937. Medhjälparna dömdes till livstids straffarbete, medan ledaren Sigvard Nilsson-Thurneman såsom mentalsjuk med en nästan "fullständig moralisk känslolöshet", d.v.s. psykopati, straffriförklarades och förpassades till den fasta paviljongen på Säters sjukhus. Thurneman var intresserad av ockulta ting, och namnet är ett anagram på det engelska ordet för människojägare, manhunter, något man tror är avsiktligt. Thurneman lär under sitt senare liv ha ägnat sig åt visst vetenskapligt arbete. Thurnemans aska är utspridd i minneslunden vid Nya Kyrkogården, Sala.