Söderhamn är en stad i Sverige, som är centralort i Söderhamns kommun. Länsmässigt ligger orten i Gävleborgs län, landskapsmässigt i Hälsingland. Staden är belägen i en jämn och odlad bygd vid inre delen, kallad Flaket, av en från Bottniska viken djupt inskjutande fjärd, som vanligen benämns Söderhamnsfjärden.
Söderhamn anlades i början av 1600-talet av åtskilliga på landet i Hälsingland bosatte "rör- och kopparsmeder", som slog sig ned där på ägorna till det gamla Faxeholm (eller Faxehus). Genom nådigt brev av 7 september 1620 tilläts de att bilda en stad, och deras faktor Karl Olsson (Carl Olofsson Burman) utnämndes till borgmästare. Därjämte donerades till den nya staden dess betydande jordegendomar, innefattande bland annat Stugsund och Sandarne samt öar och skär, däribland Storjungfrun. Det fastställdes också att stadens vapen skulle utgöras av "en pinass och däruti två musköter korsvis". Vapensmedsyrket fortfor länge att vara stadens huvudnäring. Det bedrevs för statens räkning till 1757, var därefter utarrenderat samt nedlades 1813.
År 1721 brändes staden av ryssarna. Den har dessutom flera gånger hemsökts av svåra eldsvådor, senast 1876. Efter att ha fört en rätt tynande tillvaro började staden i mitten av 1800-talet i sammanhang med det då inträffade uppsvinget inom sågverksindustrin att snabbt växa, till vilket sedermera även i sin mån förbättrade kommunikationer bidrog. Det tillkom även en del annan industri, av vilken Söderhamns Verkstäder AB, grundat 1864, särskilt kan nämnas.
År 1861 öppnades den smalspåriga (1217 mm) Söderhamns Järnväg på sträckan Söderhamn-Bergvik. Denna köptes av staten 1885 och byggdes om till en normalspårig bana från Kilafors vid Norra stambanan via Bergvik till Söderhamn och vidare till Stugsund, där stadens huvudhamn var belägen. Genom tillkomsten av Ostkustbanan fick Söderhamn även järnvägsförbindelse med Gävle (1926) och Hudiksvall (1927). Persontrafiken Söderhamn-Kilafors lades ned 1971.
Efter sågverksindustrins stagnation dominerades arbetsmarknaden länge av Hälsinge flygflottilj, F 15 (1945) samt av Ericsson (1948). Efter dessas nedläggning har statsmakten försökt kompensera arbetsmarknaden genom att flytta dit en avdelning av Patent- och registreringsverket, nämligen varumärkesavdelningen och Premiepensionsmyndighetens kundtjänst, samt gjort en satsning på småföretagande. Trots detta utgör den höga arbetslösheten och befolkningsminskningen stora problem för kommunen.
År 1721 brändes staden av ryssarna. Den har dessutom flera gånger hemsökts av svåra eldsvådor, senast 1876. Efter att ha fört en rätt tynande tillvaro började staden i mitten av 1800-talet i sammanhang med det då inträffade uppsvinget inom sågverksindustrin att snabbt växa, till vilket sedermera även i sin mån förbättrade kommunikationer bidrog. Det tillkom även en del annan industri, av vilken Söderhamns Verkstäder AB, grundat 1864, särskilt kan nämnas.
År 1861 öppnades den smalspåriga (1217 mm) Söderhamns Järnväg på sträckan Söderhamn-Bergvik. Denna köptes av staten 1885 och byggdes om till en normalspårig bana från Kilafors vid Norra stambanan via Bergvik till Söderhamn och vidare till Stugsund, där stadens huvudhamn var belägen. Genom tillkomsten av Ostkustbanan fick Söderhamn även järnvägsförbindelse med Gävle (1926) och Hudiksvall (1927). Persontrafiken Söderhamn-Kilafors lades ned 1971.
Efter sågverksindustrins stagnation dominerades arbetsmarknaden länge av Hälsinge flygflottilj, F 15 (1945) samt av Ericsson (1948). Efter dessas nedläggning har statsmakten försökt kompensera arbetsmarknaden genom att flytta dit en avdelning av Patent- och registreringsverket, nämligen varumärkesavdelningen och Premiepensionsmyndighetens kundtjänst, samt gjort en satsning på småföretagande. Trots detta utgör den höga arbetslösheten och befolkningsminskningen stora problem för kommunen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar