Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 6 mars 2009

Sölvesborg.


Sölvesborg är en tätort (stad) och centralort i Sölvesborgs kommun i sydvästra Blekinge län.
Utanför Sölvesborg ligger Listerlandet och där återfinns bland annat fina sandstränder till exempel Sandviken (Siretorp och Sandviken), Hällevik och Torsö. Norr om Sölvesborg ligger Ryssberget där en av Sveriges största bevarade bokskogar finns att besöka. Vid Ryssbergets slutningar ligger också Gammalstorp och Bjäraryd.






Staden Sölvesborg har medeltida anor, men platsen har enligt fynd varit bebodd sedan bronsåldern.
Staden har vuxit upp i skydd av Sölvesborgs slott, den viktiga medeltida riksborgen som under medeltiden också benämndes slott, beroende på att danska kungligheter ofta vistades här. I dag kvarstår den höga borgkullen och mindre rester efter det väldiga centraltornet samt källargrunder. Sölvesborg har en vacker och välbevarad stadskärna med gammal bebyggelse. S:t Nicolai kyrka är den enda kvarvarande medeltida byggnaden. S:t Nicolai kyrkas äldsta delar började byggas runt 1300. Utanför kyrktornet och innan i tornrummet är uppställt två runstenar vilka tillhör de äldsta i Sverige, från ca 500-talet e.Kr.
Det skriftliga källmaterialet börjar med borgens omnämnande år 1343. Först år 1418 omtalas Sölvesborgs kyrka men kyrkan kan byggnadshistoriskt dateras tillbaka till slutet av 1200-talet.
År 1405 omtalas ett lokalt helgon, S:t Enevald. Utanför staden fanns också S:t Enevalds källa. Se vidare i Fotevikens databas nedan.
År 1445 får staden sina första stadsprivilegier av kung Kristoffer av Bayern.
Under en stor del av sena medeltiden och fram till mitten på 1600-talet, var Sölvesborg administrativt centrum i den östra delen av Danmark, som Sölvesborgs län. Staden förlorade dock sina rättigheter till förmån för andra städer västerut - byggandet av Kristianstad krävde att Sölvesborg gav upp sina rättigheter. Därefter kom staden att hamna i skymundan och fick inte stapelstadsrättigheter igen förrän 1820.
Fortfarande återspeglar en stor del av centrala staden den medeltida stadsplanen.
Staden fick ett uppsving vid mitten av 1800-talet som centrum i ett distrikt med brännvinsbrännerier. Även annan industri fanns under perioder i staden, bland annat Sölvesborgs Glasbruk och ett varv. Dessa industrier fanns kvar fram till början av 1980-talet. I samband med Varvsdöden i Sverige, lades varvet ned och Sölvesborgs Glasbruk stängde slutligen portarna 1982. Idag finns inget kvar av glasbrukets område, men varvsområdet utgör ett industriområde.

Inga kommentarer: