Sölvesborg är en tätort (stad) och centralort i Sölvesborgs kommun i sydvästra Blekinge län.Utanför Sölvesborg ligger Listerlandet och där återfinns bland annat fina sandstränder till exempel Sandviken (Siretorp och Sandviken), Hällevik och Torsö. Norr om Sölvesborg ligger Ryssberget där en av Sveriges största bevarade bokskogar finns att besöka. Vid Ryssbergets slutningar ligger också Gammalstorp och Bjäraryd.
Staden Sölvesborg har medeltida anor, men platsen har enligt fynd varit bebodd sedan bronsåldern.
Staden har vuxit upp i skydd av Sölvesborgs slott, den viktiga medeltida riksborgen som under medeltiden också benämndes slott, beroende på att danska kungligheter ofta vistades här. I dag kvarstår den höga borgkullen och mindre rester efter det väldiga centraltornet samt källargrunder. Sölvesborg har en vacker och välbevarad stadskärna med gammal bebyggelse. S:t Nicolai kyrka är den enda kvarvarande medeltida byggnaden. S:t Nicolai kyrkas äldsta delar började byggas runt 1300. Utanför kyrktornet och innan i tornrummet är uppställt två runstenar vilka tillhör de äldsta i Sverige, från ca 500-talet e.Kr.
Det skriftliga källmaterialet börjar med borgens omnämnande år 1343. Först år 1418 omtalas Sölvesborgs kyrka men kyrkan kan byggnadshistoriskt dateras tillbaka till slutet av 1200-talet.
År 1405 omtalas ett lokalt helgon, S:t Enevald. Utanför staden fanns också S:t Enevalds källa. Se vidare i Fotevikens databas nedan.
År 1445 får staden sina första stadsprivilegier av kung Kristoffer av Bayern.
Under en stor del av sena medeltiden och fram till mitten på 1600-talet, var Sölvesborg administrativt centrum i den östra delen av Danmark, som Sölvesborgs län. Staden förlorade dock sina rättigheter till förmån för andra städer västerut - byggandet av Kristianstad krävde att Sölvesborg gav upp sina rättigheter. Därefter kom staden att hamna i skymundan och fick inte stapelstadsrättigheter igen förrän 1820.
Fortfarande återspeglar en stor del av centrala staden den medeltida stadsplanen.
Staden fick ett uppsving vid mitten av 1800-talet som centrum i ett distrikt med brännvinsbrännerier. Även annan industri fanns under perioder i staden, bland annat Sölvesborgs Glasbruk och ett varv. Dessa industrier fanns kvar fram till början av 1980-talet. I samband med Varvsdöden i Sverige, lades varvet ned och Sölvesborgs Glasbruk stängde slutligen portarna 1982. Idag finns inget kvar av glasbrukets område, men varvsområdet utgör ett industriområde.
Staden har vuxit upp i skydd av Sölvesborgs slott, den viktiga medeltida riksborgen som under medeltiden också benämndes slott, beroende på att danska kungligheter ofta vistades här. I dag kvarstår den höga borgkullen och mindre rester efter det väldiga centraltornet samt källargrunder. Sölvesborg har en vacker och välbevarad stadskärna med gammal bebyggelse. S:t Nicolai kyrka är den enda kvarvarande medeltida byggnaden. S:t Nicolai kyrkas äldsta delar började byggas runt 1300. Utanför kyrktornet och innan i tornrummet är uppställt två runstenar vilka tillhör de äldsta i Sverige, från ca 500-talet e.Kr.
Det skriftliga källmaterialet börjar med borgens omnämnande år 1343. Först år 1418 omtalas Sölvesborgs kyrka men kyrkan kan byggnadshistoriskt dateras tillbaka till slutet av 1200-talet.
År 1405 omtalas ett lokalt helgon, S:t Enevald. Utanför staden fanns också S:t Enevalds källa. Se vidare i Fotevikens databas nedan.
År 1445 får staden sina första stadsprivilegier av kung Kristoffer av Bayern.
Under en stor del av sena medeltiden och fram till mitten på 1600-talet, var Sölvesborg administrativt centrum i den östra delen av Danmark, som Sölvesborgs län. Staden förlorade dock sina rättigheter till förmån för andra städer västerut - byggandet av Kristianstad krävde att Sölvesborg gav upp sina rättigheter. Därefter kom staden att hamna i skymundan och fick inte stapelstadsrättigheter igen förrän 1820.
Fortfarande återspeglar en stor del av centrala staden den medeltida stadsplanen.
Staden fick ett uppsving vid mitten av 1800-talet som centrum i ett distrikt med brännvinsbrännerier. Även annan industri fanns under perioder i staden, bland annat Sölvesborgs Glasbruk och ett varv. Dessa industrier fanns kvar fram till början av 1980-talet. I samband med Varvsdöden i Sverige, lades varvet ned och Sölvesborgs Glasbruk stängde slutligen portarna 1982. Idag finns inget kvar av glasbrukets område, men varvsområdet utgör ett industriområde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar