Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 2 april 2009

Avesta.

Avesta är en tätort (stad) i Dalarna samt centralort i Avesta kommun, Dalarnas län.
Orten fick stadsprivilegier 1641 men dessa drogs in redan 1686 och det dröjde till 1919 innan Avesta åter blev en stad. Staden hade år 2005 14 738 invånare. Ortnamnet, som skrevs Aghastadhum 1303, består av leden ave, som betyder utvidgning i vattendrag, och stadhum, som är en pluralform av det fornsvenska stadher, som betyder ställe eller gård.
Avesta har gamla anor som bruksort, bland annat på grund av läget vid Dalälven. Redan på 1600-talet fanns det kopparhyttor i Avestaforsen. Dagens verksamhet, ståltillverkaren Outokumpu Stainless AB (rostfritt stål), har sitt ursprung i det 1883 bildade Avesta Jernverks AB. På det gamla bruksområdet, som fått namnet Koppardalen, har en rad mindre företag etablerat sig. Visentparken utanför Avesta grundades av järnverket, eftersom visenten var företagets symbol.
Avesta är även en viktig järnvägsknut; vid stationen Avesta Krylbo i Krylbo möts Dalabanan (Uppsala–Avesta Krylbo–Borlänge–Mora) och Godsstråket genom Bergslagen (Hallsberg–Fagersta–Avesta Krylbo–Storvik). I Avesta möts också riksvägarna 70 och 68, som går i princip parallellt med järnvägarna.

Historia.
Avesta i slutet av 1600-talet. Från Suecia antiqua et hodierna.
Visentstatyn i rostfritt stål i Stadsparken. Visenten var gamla symbolen för gamla Avesta Jernverk.
Avesta kyrka.
Redan under medeltiden fanns det en hytta strax utanför nuvarande Avesta stad. År 1636 inleddes byggandet av ett kopparverk intill Avestaforsen som tidvis kom att vara ett av Europas största. Initiativtagare var ursprungligen holländaren Govert Silentz, redan 1642 övertogs det dock av myntmästaren Marcus Kock. 1644 lät denna också inrätta ett myntverk i Avesta för prägling av kopparmynt. Myntverket kom mellan åren 1644 och 1831 att stå för i stort sett all prägling av kopparmynt i Sverige. Det lilla brukssamhället hade redan år 1641 tilldelades stadsrättigheter under Falu stad och under 1600-talets senare del blomstrade utvecklingen. Kritik och konkurrens från närbelägna städer ledde dock till att privilegierna drogs in redan 1688. Avesta, som då hade cirka 800 invånare, upplevde under de följande åren drastisk befolkningsmiskning. Myntpräglingen vid Avesta lades ned 1831 och 1869 lades även kopparverket ned.
Det dröjde dock inte länge förrän nya industriella verksamheter etablerades i det gamla kopparverkets ställe. 1874 påbörjades anläggandet av ett järnverk och 1883 bildades Avesta Jernverks AB. Avesta kom nu att åtefå något av sin forna stadsstatus, först som municipalsamhälle 1889, följt av köping 1907. 1919 fick man slutligen åter sina stadsrättigheter. Vid den tidpunkten hade Avesta cirka 5 000 invånare. Nu följde även fler industrier, exempelvis Månsbo Kloratfabrik, som anlades 1893-94 av Stockholms Superfosfat Fabriks AB mitt emot Avesta järnverk vid Storforsen. Järnverket har dock sedan etableringen varit den dominerande arbetsplatsen och starkt bidragit till att forma de goda tillväxtbetingelser som rådde fram till 1970-talet. Avesta AB, som bildades 1984 ur det gamla företaget, har genom fusioner under slutet av 1900-talet helt övergått i utländsk ägo. Sedan år 2003 går verksamheten under namnet Outokumpu Stainless.

Inga kommentarer: