Fjälluggla.

Fjälluggla (Bubo scandiacus) är en fågel inom familjen äkta ugglor bland ugglorna.

Fjällugglans längd varierar från 53 cm till 66 cm, vingspannet är 140-165 cm. Vikt, hane ca 1,7 kg, hona ca 2,1 kg. Dess ögon är stora och gula och bedömer avståndet till bytet korrekt. Fjällugglan är tyst, skygg och svår att få tag på, men på vårkanten gör varje par anspråk på sitt territorium med efterhängsna rop som kan höras så långt som 10 km.

När Linné beskrev fjällugglan 1758 förde han den till släktet Strix och han gav den två synonyma vetenskapliga namn; Strix scandiaca och Strix nyctea. 1931 strök professor Einar Lönnberg den ena synonymen och gav den namnet S. scandiaca. När senare forskning påvisade stora skillnader mellan släktet Strix och fjälluggla förde man den istället till ett eget släkte. Man använde sig då av Linnés två synonyma namn, släktet fick namnet Nyctea och artnamnet blev N. scandiaca. På grund av fakta som framkommit genom DNA-undersökningar förändrade SOF 2003 släktklassificeringen igen. Forskning har nämligen påvisat fjällugglans nära släktskap med berguv (Bubo bubo), och därför klassificeras fjälluggla numera till släktet Bubo och har det vetenskapliga namnet Bubo scandiacus. Observera också att den ändrade namn från scandiaca till scandiacus (enligt släktnamnets genus).

Den förekommer på tundran i polartrakter. Fjällugglan återfinns på Island, Grönland, i den skandinaviska fjällkedjan, Finland, Skottland, Kanada och Ryssland. I Sverige finns arten i de norra delarna, från Härjedalen och norrut, men endast sällsynt. Vissa år finns häckande par där men ofta saknas den helt som häckningsfågel.
Den häckar ovan trädgränsen, på fjällhedar och liknande vidsträckta, öppna områden med småkuperad terräng.