Norge.

Norge (på nynorska: Noreg; namnet kommer av fornnordiska Norðrvegr, Norvegr, Noregr, "vägen mot norr") är en konstitutionell monarki i norra Europa, väster om Sverige på Skandinaviska halvön. Förutom Sverige gränsar landet till Ryssland och Finland. De närbelägna öarna Svalbard och Jan Mayen står under norskt självstyre och betraktas som en del av kungadömet, medan Bouvetön i Atlanten och Peter I:s ö i Stilla havet är underordnade Norge men inte räknas som en del av riket. Norge har även gjort anspråk på Dronning Maud Land i Antarktis.
Norge är en av de nationer som grundade militäralliansen Nato 1949.

Norge blev ett enat rike under 1000-talet och hade under storhetstiden på 1200-talet överhöghet över Färöarna, Shetlandsöarna, Orkneyöarna, Hebriderna, Man, Island och Grönland, det såkallade Norgesväldet. Enligt vissa historiker innebar Digerdöden år 1349 dock ett hårt slag och landet hamnade i skuggan av sina grannländer. Genom Kalmarunionen och gifte med det danska kungahuset kom Norge under danskt inflytande. Den ursprungliga norska högadeln dog så småningom ut. Under åren med Danmark förlorade Norge på 1600-talet några av sina gamla territorier, landskapen Bohuslän, Jämtland, Härjedalen och socknarna Idre och Särna till Sverige. Napoleonkrigen, med Danmark som allierad med Frankrike, betydde slutet för danskarnas tid i Norge. Vid fredskongressen i Kiel i 1814 överlämnades Norge till Sverige, men utan öarna i Nord-Atlanten. Kraftiga nationella protester resulterade emellertid i en norsk konstitution och valet av Kristian Fredrik till kung 17 maj 1814. Men den svenska kronprinsen, senare kungen Karl XIV Johan vägrade erkänna Norges självständighet och Sverige gick till anfall. Efter några veckors krig, blev et fredsavtal mellan Sverige och Norge undertecknad i Moss den 14 augusti 1814. Norge gick i en personalunion med Sverige genom konventionen i Moss. Anmärkningsvärt var att Norge inte längre skulle vara en erövring tillhörande den svenska kungen, utan vara en jämbördig part i en personalunion. Norge behöll sin nya grundlag med de förändringar som unionen krävde, och nationalförsamlingen Stortinget valde den svenske kungen Karl XIII till kung även i Norge den 4 november (under namnet Karl II).