Västerås.

Västerås är en tätort i Västerås kommun i Västmanland. Västerås är residensstad för Västmanlands län, stiftsstad för Västerås stift och centralort för Västerås kommun. Västerås är Sveriges femte största tätort med 107 005 invånare (2005).
Västerås kallas även för Mälarstaden och även lite skämtsamt för Gurkstaden. Det sistnämnda tack vare ett frekvent odlande av gurka och Västeråsgurkan som började odlas på 1700-talet. Staden hette tidigare Westra Aros, där Aros betyder åmynning och syftar på Svartåns utlopp i Mälaren. Namnet förkortades under 1200-talet till Westraarus. Under 1400-talet förkortades namet till Westerars 1415 eller Westraars 1415 men även former som Westrasse (1417), Vesteras (1419) och Westaros (1420) förekommer. Dessa tidiga exempel på stavning utan 'r' har tolkats som en möjlig extern påverkan på ortnamnsformens utveckling av skrivare som inte varit bekanta med orten, ett av breven är utfärdat av kung Erik. Under 1500-talet börjar 'a' skrivas som 'å', t.ex. Vesterå(h)rs som är den vanligaste formen i Gustaf I:s registratur 1560 där även flera exempel på stavning utan 'r' förekommer. Aros har sammandragits så att formen ā(r )s har uppstått. Den sammandragna formen ās blev på 1400-talet 'ås', genom att långt 'a' generellt utvecklades till långt 'å'. Att efterledens slutliga form har blivit -ås har nog underlättats av att Västerås ligger ett stycke väster om en ås, Badelundaåsen.
Östra Aros låg vid Fyrisåns utlopp i Mälaren och var nuvarande Gamla Uppsalas hamn. Dagens Uppsala ligger inte vid Mälaren utan längre inåt landet. Med sitt stadssigill från slutet på 1200-talet är Västerås en av Sveriges äldsta städer. Västerås räknas som stad från år 990 och kommer därför efter Skara (988) men tillsammans med Lund (990) och Sigtuna (990) på lista över städer i Sverige efter årtal. Officiellt firade Västerås Stad sitt 1000-årsjubileum sommaren 1990. Westra Aros var redan på vikingatiden en betydande handelsplats där den låg vid Svartåns mynning. Handelsplatsen Birka gick under och avfolkades i slutet av 900-talet. Vikingatågen ledde till ökad handel och köpmännen började se sig om efter nya handelsplatser. Det blev då naturligt att välja bosättningen vid Svartåns mynning. Läget var bra och trakten hade redan ett utvecklat nät av förbindelser.