Igelkott.

Igelkott (Erinaceus europaeus) är en vildlevande art som tillhör familjen igelkottar (Erinaceidae). Den har en västpalearktisk utbredning, är beklädd med taggar, lever av insekter, maskar och mångfotingar, och drabbades under en period hårt av miljögifter och trafik men verkar numera återhämta sig. När igelkotten blir fullvuxen vid två års ålder har den en längd på 22-30 centimeter varav svansen är cirka två centimeter. Vikten varierar beroende på individ, ålder och årstid. Efter det första levnadsåret väger igelkottar vanligen mellan 450 och 700 gram. På sensommaren, då de vuxna individerna har skapat ett fettskikt för att överleva vinterhalvåret, väger de upp till 1 500 gram. Efter vinterdvalan när alla reserver är förbrukad väger de istället bara 350 gram. Hela djurets överkropp och huvudets ovansida är täckta med taggar. Deras antal beror på djurets storlek. Unga igelkottar som just har lämnat boet har ungefär 3 000 taggar. En fullvuxen igelkott med en vikt på omkring 600 gram har cirka 5 000 taggar och särskilt stora exemplar har upp till 7 500 taggar. Taggarna är modifierade hår med en längd på 20-30 millimeter och en diameter på 1-2 millimeter. Varje tagg har en "livslängd" på tolv till arton månader innan den faller av för att skapa plats åt en ny tagg. Taggarna är vid roten vitaaktiga och skiftar sedan uppåt färg till brunt. Precis innan den vita spetsen är färgen som mörkast. Särskilt hos unga individer, men ibland även hos äldre exemplar, är taggen vid denna färgövergång nästan svart. Igelkottar har korta extremiteter och de bakre är lite längre än de främre. Varje fot har fem kloförsedda tår. Den andra, tredje och fjärde tån är nästan lika långa och den femte liksom den första är kortare med mindre klor. De är hälgångare, som sätter hela fotens undersida på marken.
Vid huvudet finns en lång och rörlig nos. Igelkotten har 36 tänder och tandformeln är 3/2 – 1/1 – 2/3 – 3/3. I varje hälft av övre käken finns alltså tre framtänder, en hörntand, två premolarer och tre molarer. En hälft av underkäken har däremot två framtänder, en hörntand, tre premolarer och tre molarer. Framtänderna i övre käken har längre avstånd från varandra så att de undre framtänderna passar i luckan. Som hos flera andra insektsätare är alla tänder kraftigt utvecklade.
Ögonen är runda och små. Med en längd av cirka en centimeter är även öronen små och nästan gömda i pälsen. Deras syn är mindre utvecklad och spelar antagligen ingen större roll vid letandet efter föda. Vid undersökningar av friska och blinda igelkottar har det fastställts att de senare inte hade någon speciell nackdel. Det finns till och med belägg för att blinda igelkottar framgångsrikt har fött ungar. När igelkotten söker föda använder den huvudsakligen luktsinnet. Ett särskilt hjälpverktyg för att vittra byte eller fiender är det jacobsonska organet. Även hörseln är väl utvecklad.
Hanarnas penisöppning befinner sig cirka fem centimeter från analöppningen medan honornas könsöppning bara ligger två centimeter från analöppningen. Hanarnas testiklar är inte synliga utvändigt.