Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 12 maj 2009

Vestfossen. (Norge)

Vestfossen är en tätort i Øvre Eiker i Buskerud fylke i Norge. Orten har 2 867 invånare (2008). Vestfossen är en tidigare bruksort med traditioner som sträcker sig tillbaka till 1500-talet. Det som nu är Fossesholms herrgård i orten blev då huvudgård för ett varulager med ett omfattande engagemang för sågverksamhet. Senare tillkom andra typer av industri. Bland dess dominerade från slutet av 1800-talet fabrikerna Vestfos Cellulose och Fredfos Uldvarefabrik. Runt 1970 blev Vestfossen drabbat av en industrikris som har lett till nedläggning av dessa fabriker. Stora delar av den industriella infrastrukturen på orten blev sedan stående oanvänd i lång tid. Efter år 2000 har en satsning av kultur lett till att flera kulturinstutioner har etablerat sig på orten, och Vestfossen kallar sig själv nu för "Kulturhuvustaden". Gennom Vestfossen rinner Vestfosselva, som strömmar ut från de två sammanhängande insjöarna Fiskumvannet och Eikeren. Vestfosselva, som är Drammenselvas största biflod, delar orten i två delar; Foss-sidan i syd, och Sems-sidan i norr. I centrum bildar Vestfosselva en liten bassäng kallad "Hølen". Därifrån går den över i en fors, som har samma namn som orten. Den fors är uppdämd och har ett kraftverk. På nedersidan av forsen går älven vidare till Hokksund, där den delar sig i två bifloder, som bägge rinner ut i Drammenselva. Foss-sidan har en gammal värdig bebyggelse som heter Fosshaugen, eller av den äldre lokalbefolkningen bara kallad "Hauen". Kommunen hjälper till med en arkitekt för att bevara den gamla stilen når ägarna vill renovera de gamla husen. Områdena utanför centrum har namn i folkmun som "Vesle-Sverige", ett område med tidigare arbetsbostäder för fabriksarbetare från Sverige. I Vestfossen finns det också platser som kallas för "Mexico", "Geitebyen" och "Island". Namnet Island kommer av att i området längs älven fraktades det i gamla dagar stora isblock från älven till iskällaren i vestfossen för lagring i sågspån. Detta var innan det moderna kylskåpets tid, och isen användes i dåtidens kylskåp. I likhet med Moskva har Vestfossen också "Röda torget". Detta torg fick namnet i folkmun efter de många kommunister som fanns i Vestfossen runt det området. Vestfossen har även ett parkområde med en musikpaviljong från 1926.

Upplagd av Bengt kl. tisdag, maj 12, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)