Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 12 maj 2009

4 olösta svenska ufo-fall.

Holmträsk, 2004: Det gifta paret är ute på sin gård den 17 januari när de ser och hör ett oidentifierbart föremål flyga nära deras hus. Föremålet är aluminiumfärgat, cirka sex meter långt, små vingar och flyger sakta förbi 300 meter bort. Det går så sakta att makarna tror föremålet ska falla ur luften. Varken den svenska militären eller ufo-Sverige har kunnat identifiera föremålet.

Vänersborg, 1997: En man står på sin balkong den 23 augusti och testar en ny videokamera. Från söder kommer en ljus kula i hög fart och passerar ett flygplan. När mannen filmar kulan kommer ytterligare en – i ännu högre fart. De två kulorna kör i kapp och byter position med varandra innan de försvinner uppåt och ur bild.

Håknäs, 1991: En kvinna ser ett stort cigarrformat föremål flyga över familjens hus den 23 augusti. Hon hämtar sina föräldrar och tillsammans ser de under 30 sekunder föremålet och ett motorljud. Himlen är klarblå och de ser solen blänka i föremålets skrov när den svävar förbi vittnena som bedöms som ”mycket bra”.

Kode, 1990: En man och en kvinna rastar föräldrarnas hund vid Ingetorpssjön den 4 augusti. Plötsligt stiger ett starkt ljussken sakta upp från platsen de just stannat vid. Föremålet de ser har en metallisk grå färg och liknar en rocka eller ett amerikanskt Stealth-flygplan. Ljus kom från flera punkter av föremålet och det såg ut som en upplyst cockpit som lyste upp deras ansikten. Föremålet försvann ut över sjön och när det försvann ur sikt sken horisonten upp och en knall hördes.

Upplagd av Bengt kl. tisdag, maj 12, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)