Malmös.Historia.

Malmö var under 1100-talet en kyrkby som låg på platsen för nuvarande Triangeln. Vid mitten av 1200-talet anlades en stad vid kusten som övertog byns namn. Staden kan ha anlagts av den danske ärkebiskopen som en kommunikationsort mellan kyrkans stad Köpenhamn och Lund. Det rika fisket i Öresund bidrog till stadens mycket kraftiga expansion runt åren kring 1300. Malmö övertog mer och mer från Lund rollen som den viktigaste staden i Skåne. Under 1500-talet inföll stadens andra stora ekonomiska glansperiod.
Tunnelkomplexet vid Adelgatan och Sankt Petrikyrkan från 1300-talet är de äldsta bevarade byggnaderna i Malmö. Därefter kommer en del 14- och 1500-talshus i centrum. Malmöhus slott byggdes under denna period.
Under den s.k. Grevefejden 1534-1536 spelade Malmö en avgörande roll i försöken att få återinsatt den avhållne kungen Kristian II. Malmö förlorade kampen. Den nye kungen Kristian III lät gräva en vallgrav runt slottet Malmöhus och uppkastade också slottets vallar samt uppförde fyra kraftiga kanontorn för slottets beskydd. Här inlades en stark garnison. Malmöhusgardet är i dag en militärhistorisk förening som på ett tidstroget och unikt sätt försöker åskådliggöra slottets soldatliv på 1500-talet. I samband med Roskildefreden 1658 hamnade staden utvecklingsmässigt i bakvattnet. Först i slutet av 1700-talet, när Frans Suell tog initiativet till att bygga en riktig hamn i Malmö, började staden att återhämta sig för att sedan börja växa på allvar i mitten av 1800-talet.
Södra stambanan fick sin sydliga ändstation i Malmö, på grund av närheten till kontinentfärjorna och Köpenhamn. Det skedde ungefär samtidigt som utresevillkoren till Danmark lättades. En rad tullagar som införts i Skåne för att hindra handel och kontakt med Danmark upphörde vid denna tid. 1900 passerade Malmö Norrköping som rikets tredje stad. En lång tid därefter fanns en stark rivalitet mellan arbetarstäderna Malmö och Norrköping, vilket inte minst syntes när fotbollslagen möttes i Fotbollsallsvenskan på 1950-talet.
I mitten av 1800-talet expanderade staden också utanför kanalerna, som dock behölls för rekreation och som vackert inslag i stadsbilden. Stadsdelar som Lugnet och Rörsjöstaden, avsedda för arbetarna respektive borgarna, började byggas.
Kring sekelskiftet skedde stora kommunala satsningar, som tillkomsten av elektricitetsverk och ett nytt gasverk. Man elektrifierade hästspårvägen, byggde ut kloakverket och inrättade ett kommunalt slakthus. En stor höjdpunkt var Baltiska utställningen 1914, vilken hölls på platsen för nuvarande Pildammsparken. Inför utställningen skedde stora satsningar även i andra delar av staden. Spårvägsnätet utvidgades, nya broar byggdes och stenläggningen i gatorna gjordes om. Det byggdes nya hotell och andra byggnader och husfasader renoverades. Året därpå inkorporerades Limhamns köping av Malmö stad.
Staden fortsatte att växa under mellankrigstiden, trots depression och näringslivskriser. Socialdemokraterna, med Nils Persson i spetsen, tog makten i stadsfullmäktige 1919, en position som de behöll fram till 1985. Under samma tid tillkom Bulltofta som blev stadens och Sveriges första riktiga flygplats. Efter andra världskriget kom nästa tillväxtboom, som varade fram till 1970-talet. På 1950-talet tillkom nya bostadsområden som Mellanheden och Augustenborg, samtidigt som Simhallsbadet (nuvarande Aq-va-kul) och Malmö Stadion byggdes. Något senare tillkom bostadsområdena Segevång och Lorensborg. På 1960-talet påbörjades uppförandet av flera stora bostadsområden som Videdal,Söderkulla och Nydala-Hermodsdal-Gullviksborg. Senare tillkom Rosengård, Kroksbäck, Lindängen, Holma och Lindeborg inom ramen för miljonprogrammet. En del av dessa storskaliga stadsdelar kom att kritiseras redan innan de färdigställts. Samtidigt genomfördes omfattande rivningar av äldre bebyggelse i centrala staden, då områden som Lugnet revs. I Gamla staden uppfördes Caroli City och kvarteret Erik Menved. På 1960-talet tillkom även Kronprinsen, som kan betraktas som dåtidens motsvarighet till Turning Torso. Det blev snabbt ett av Malmös populäraste områden trots att kritikerna avfärdade projektet redan på planeringsstadiet. Rivningarna fortsatte på olika håll i staden fram till början av 1990-talet och lämnade ofta stora "bombhål" efter sig.
Flertalet av de så kallade "bombhålen" från riviningsperioden under 1960- och 70-talen har bebyggts. I dag är höghus mer accepterat i Malmö. Staden har sedan 1800-talet haft gott om torn, kampaniler och industriella byggnadsverk som reser sig högt i skyarna på den annars så platta slätten. Under 1970-talet drabbades Malmö av flera kriser. En utflyttningsvåg åderlät staden på tusentals personer varje år. Det var framförallt medelklassens barnfamiljer som sökte sig till nybyggda villaområden i Vellinge, Staffanstorp och andra småkommuner utanför Malmö eftersom Malmö kommun inte upplät tillräckligt många byggklara tomter för villor utan prioriterade flerbostadsbyggen för att spara på den värdefulla marken. Samtidigt började Kockums varv, som under 1970-talet var stadens största arbetsgivare, att skära ned på antalet anställda fram till 1986, då den civila fartygsproduktionen helt upphörde. Även andra industrier som textilindustrin och kalkbrottet i Limhamn påbörjade en i många fall utdragen avvecklingsprocess. Denna näringslivskris varade omkring 1975–1995, med avbrott för "kasinoekonomin" i slutet av 1980-talet. Då byggdes bland annat Sheratonskrapan vid Triangeln (numera Hilton) med glashiss i 20 våningar. En SAAB-fabrik byggdes på samma område där Kockums en gång hade legat. När fabriken väl var igång lades den ned efter att man gjort 200 bilar i testproduktion och Sverige drabbades av lågkonjunkturen 1991. SAAB-fabriken ersattes av Malmömässan.