Stora nordiska kriget.

Stora nordiska kriget är en benämning på det krig som fördes i norra och östra Europa 1700-1721 mellan å ena sidan Sverige, Holstein-Gottorp och 1710-1713 även Osmanska riket och å andra sidan en koalition bestående av Sachsen-Polen, Danmark-Norge och Ryssland (från 1715 även Preussen och Hannover). Kriget avslutades med freden i Nystad 1721. Kriget som hade sitt upphov i ett mot Sverige riktat anfallsförbund mellan Fredrik IV av Danmark, August II av Sachsen-Polen och Peter I av Ryssland. Den danska politiken gick ut på att krossa den med Sverige förbundna holstein-gottorpska makten samt att om möjligt återvinna de förlorade provinserna (Skåne med flera) på den skandinaviska halvön.
I sin strävan att härvid få allierade mötte Danmark kung Augusts planer på bildandet av ett stort östeuropeiskt välde, i vilka förutom försök att öka kungamakten i Polen även ingick idéer om stora landförvärv. Dessa erövringsplaner hade först varit riktade närmast mot Osmanska riket, men då den internationella situationen inte längre gav August hopp om framgång åt detta håll, kom han att vända sig mot Sverige. Ett tredje, mot Sverige fientligt moment var den mot den svenska kronan rebelliske livländaren Johann Patkuls försök att lösrycka Livland från det svenska väldet och därav bilda ett självständigt adelssamhälle. Patkul hade en viktig del i, att Augusts planer verkligen bragtes till utförande, och han spelade en ytterst betydelsefull roll i de underhandlingar, som ledde till förbundets avslutande.
Den tredje parten i alliansen blev tsar Peter, som dock i början inte visade någon synnerlig iver för saken, utan behövde utsättas för kraftig påverkan från August och från Danmark, vilket senare land mycket tidigt hade vänt sig till honom i saken. Från svensk sida företogs inget fientligt steg, som kunnat motivera alliansen; det kan dock påpekas, att Karl XII med fullföljande av sin far Karl XI:s traditionella politik kraftigt understödde huset Gottorp i dess tvister med Danmark.

Krigsutbrottet och freden i Traventhal.
För Sverige kom krigsutbrottet i allt väsentligt som en överraskning. Det var August som inledde kriget genom ett stormanfall mot Riga i (februari 1700), vilket dock misslyckades trots en förkrossande numerär överlägsenhet. I mars anfölls det nästintill försvarslösa Holstein-Gottorp av Danmark. Ryssland bröt freden först i augusti samma år och invaderade Ingermanland där man inledde en belägring av Narva.
De första avgörande händelserna framkallades genom Sveriges, Englands, Nederländernas och Hannovers ingripande - i egenskap av garanter för de rörande Danmark och Gottorps inbördes förhållanden upprättade traktaterna - mot Danmark. Under det att en kombinerad härstyrka uppträdde i Holstein, visade sig svenska, engelska och holländska flottor i Öresund och möjliggjorde den svenska landstigningen på Själland; denna framtvingade freden i Traventhal, genom vilken Danmark tvangs att utgå ur alliansen, och Sverige kunde nu vända sig mot Östeuropa.