Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 10 augusti 2009

Främlingslegionen.

Främlingslegionen (franska: Légion étrangère) är en unik enhet, separerad från den vanliga Franska armén, etablerad 1831. Legionen skapades specifikt som en enhet för utländska frivilliga, kommenderade av franska officerare, men legionen är också öppen för franska medborgare, som upptar 24 % av rekryterna. Efter Julirevolutionen 1830 förbjöds utlänningar att skriva in sig i Frankrikes armé. Legionen sågs också som ett bekvämt sätt att bli av med utlänningar (varav många antogs ha revolutionära politiska åsikter) genom att skicka dessa till Algeriet för att slåss för Frankrike i kampanjen för kolonisation som pågick där.
Legionen användes primärt för att skydda och expandera Franska kolonialimperiet under 1800-talet, men den slogs även i alla franska krig inklusive Fransk-tyska kriget, första världskriget och andra världskriget.
Främlingslegionen har förblivit en viktig del av den franska armén. Den har överlevt tre republiker, ett kejsardöme, två världskrig, uppbyggandet och nedmonteringen av värnpliktsarméer, nedmonteringen av Frankrikes koloniala imperium samt förlusten av legionens födelseplats, Algeriet.
Främlingslegionen är känd som en militär elitgrupp vars träning fokuserar inte bara på traditionella militära färdigheter utan också på den starka moralen (Esprit de corps). Eftersom männen kommer från olika länder med olika kulturer är detta en brett accepterad lösning för att stärka gruppen. På grund av detta beskrivs träningen som inte bara fysiskt ansträngande utan också psykologiskt stressframkallande. Främlingslegionen blev omtalad efter strider i Mexiko den 30 april 1863. En liten infanteripatrull på 62 meniga och 3 officerare ledda av kapten Danjou anfölls av 3 bataljoner mexikanskt infanteri och kavalleri och tvingades försvara sig vid Hacienda Camerone. Trots det hopplösa läget slogs de nästan till siste man. Danjou sårades dödligt och hans sista män gjorde ett sista desperat utfall med bajonetter. När mexikanarna krävde att de sista tre överlevande skulle ge sig bad de att få ge sig hem och att ta med sig fanan och den döde Danjous kropp. Den mexikanske befälhavaren blev så imponerad att han utbrast: "Detta är icke män, detta är djävlar" och gick med på förfrågan. Denna händelse firas av Främlingslegionen med en minnesdag och man tar då fram kapten Danjous löshand i trä.
Under det fransk-tyska kriget 1870-71 kämpade legionen med att bryta belägringen av Paris och under första världskriget slogs den i slaget vid Verdun. Under andra världskriget deltog legionen i operationer i Mellanöstern, Nordafrika och Norge. Vid kriget i Indokina 1946-1954 deltog den bland annat i det för Frankrike ödesdigra slaget vid Dien Bien Phu 1954; en stor del av de som slogs i detta slag var tyskar, tidigare soldater i tyska Wehrmacht och Waffen-SS, och många av marschsångerna i legionen är fortfarande av tyskt ursprung. Uppskattningsvis 210 000 tyskar har tjänstgjort i legionen sedan 1831, vilket gör dem till den största enskilda etniska gruppen i legionen. Legionen har de senaste åren deltagit i fredsbevarande operationer på bland annat Balkan, samt deltog i Gulfkriget 1991.
Främlingslegionens högkvarter ligger i Aubagne utanför Marseille i Frankrike. Den har en borg i hamnen i Marseille som är öppen 24 timmar om dygnet för värvning av frivilliga (ca 1 på 10 blir antagna), förband finns även i Djibouti, och de franska territorierna Franska Guyana och Mayotte. Legionen bör räknas till en av de främsta militära enheterna i världen då man har folk med olika utbildning/kompetens från olika länder. Som ett exempel kan en specialstyrka bestå av 2 fallskärmsjägare från Frankrike, 1 bergsjägare från Tyskland samt 2 attackdykare från Storbritannien, osv.

Inga kommentarer: