Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 9 augusti 2009

Gärds Köpinge.

Gärds Köpinge i Kristianstads kommun är en tätort som ligger 9 km söder om Kristianstad. Innan Gärds Köpinge ingick i Kristianstads kommun tillhörde byn Väs kommun som uppgick i Kristianstad 1967. Mellan 1967 och 1974 pågick det i regionen en stor kommunsammanslagning för att bilda det som idag är Kristianstads kommun. Gärds Köpinge ligger vid Vramsån och är en bostadsort med pendling till Kristianstad. Här bor idag knappt 900 personer. Sockennamnet Köpinge tillhör ett av de äldre bebyggelsenamnen i Skåne. Gärds Köpinge är en av Sveriges längsta byar och ursprungligen var det två byar som med tiden har vuxit ihop till en.
Orten har skolverksamhet upp till årskurs fem samt förskola. Efter årskurs fem fortsätter eleverna på Slättängsskolan.
Vramsån delar byn i två hälfter. Över ån leder en äldre stenvalvsbro från slutet av 1800-talet. 1901-02 drogs järnvägslinjen från Everöd till Kristianstad genom Gärds Köpinge. I samband med detta fick byn, som då bara hette Köpinge, prefixet Gärds för att kunna skilja samhället från andra skånska orter med samma namn. Banan lades ut strax väster om byn och en av stationssamhällen präglad bebyggelse växte upp. De goda transportmöjligheterna och tillgången på råvaror gynnade tillkomsten av vissa jordbruksinriktade industrier, liksom det numera nedlagda bränneriet.
Förr var Gärds Köpinge en brännvinsort med flera brännerier i byn. Idag finns inga brännerier kvar men V & S Absolut Spirits bränneri i Nöbbelöv ligger bara ett par kilometer från Gärds Köpinge.
Gärds Köpinge IF grundades 1931 och bedriver idag verksamhet i form av fotboll, bordtennis, innebandy och gymnastik. Här finns även Gärds Härads folkdanslag och Gärds Köpinge Brevduveklubb. I byn finns en livaktig villaförening som anordnar aktiviteter för ortens villaägare.
Kyrkan är belägen på södra sidan av Vramsån. De äldsta delarna i byns kyrka härstammar från 1100-talet. I taket finns medeltida målningar av den kände Vittskövlemästaren, en senmedeltida kyrkmålare verksam i Skåne under 1400-talets andra hälft. Dessa målningar togs fram i samband med en renovering i slutet av 1800-talet. Det breda västtornet är karaktäristiskt för medeltidskyrkorna. På traditionell tomt vid kyrkan ligger prästgården.
Medlemmarna i det kända dansbandet Lasse Stefanz kommer ursprungligen från Gärds Köpinge där de började spela tillsamman i tidiga tonåren.

Upplagd av Bengt kl. söndag, augusti 09, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)