Benin.

Benin, före 1975 Dahomey, är en stat i västra Afrika vid Guineabukten som gränsar till Burkina Faso, Niger, Nigeria och Togo. Benin har en kort, sandig kustremsa (121 kilometer) mot Guineabukten i Atlanten.

Det historiska kungadömet Benin, med sin blomstringstid under 1400-1600, låg i vad som i dag är östra Nigeria
DY är nationalitetsbeteckningen för motorfordon från landet.

Under 1400-talet var dagens Benin ett framstående västafrikanskt kungadöme som hette Dahomey. Riket hade kontakter med bland annat Portugal. Dahomey hade högt utvecklat konsthantverk, särskilt gjutna bronsskulpturer som befann sig på samma nivå som samtida europeiska produkter. Området togs över av Frankrike 1892 och blev fransk koloni 1899 inom Franska västafrika. Den siste kungen, "hajkungen" Béhanzin, förvisades då till Martinique. 1958 organiserade Charles de Gaulle en folkomröstning för autonomi i franska territorier söder om Sahara inom det nybildade franska gemenskapen (Communauté française). Landet blev självständigt 1 augusti 1960 som Republiken Dahomey, och bytte namn till Republik Benin 1975.

Från självständigheten styrdes landet av militärregeringar. Under de första självständighetsåren hade Benin en författning som innebar 3 stycken samtidigt sittande presidenter, varav en var "överpresident" under 1 år. Denna position cirkulerade sedan under mandatperioden mellan de tre.

Efter en statskupp 1972 bildades en marxist-leninistisk militärt ledd regering under Mathieu Kérékou, med ett statsbärande parti. Kérékou var en fransktränad fallskärmsjägare. 1980 valdes Kérékou till president och omvändes till islam. Kérékou inledde samarbete med Libyen och styrde i islamisk politisk riktning.
I januari 1989 utvecklade sig ett studentuppror till allmän resning mot Kérékou. Anledningen var uteblivna löner till lärare och tjänstemän (upp till 12 månader) och havererad ekonomi till följd av systematisk plundring av landet av Kérékou och hans stab. 1988: tre statsägda banker har kollapsat till följd av vidlyftiga osäkra lån till Kérékous inre cirkel, och ett antal nyskapade blufföretag, allt till ett värde av USD $500 miljoner, enligt världsbanken.

Kérékous närmaste rådgivare, Amadou Mohammed Cissé, som var inblandad i många stora transaktioner, beräknas, år 1988, ha ägt USD $370 miljoner i utländska banker. Cissé, från Mali, blev 1992 dömd till 10 års fängelse för förskingring, sedan dess fortsatte han sin karriär i Mali där han blev han borgmästare i Timbuktu. För att kunna betala ut löner ansökte Kérékou om bistånd från I-länder som avslogs. Kérékou tvingades då till eftergifter - han övergav officiellt marxismen-leninismen i december 1989 som landets ideologi och utlovade reformer.

En öppen dialog startade som en nationell konferens Conférence Nationale des Forces Vives under ledning av ärkebiskopen Isodore de Souza. Konferensen upplöste landets konstitution och nationella församling samt utnämnde världsbankens representant Nicéphore Soglo som premiärminister i en provisorisk regering. Den provisoriska regeringen satte upp landets första fria demokratiska representant- och presidentval sedan självständigheten. Soglo valdes till president med marginalen två mot en.