Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 15 september 2009

Fått av en vänn.

Det var ett medelålders par som tyckte livet började bli ganska trist och tråkigt.De bestämde sig därför att de skulle liva upp vardagen lite och gick till bolaget och köpte en dyr flaska vin.Sen gick de och köpte sig lite goda räkor med tillbehör som de gick hem och dukade upp och sen satte de sig till bords. Efter en liten stund fick de se att ett UFO som landade i deras trädgård, och båda rusade till fönstret. Ut ur UFO :t kom en manlig och en kvinnlig utomjording. Mannen tittade på frun och sa:

-Ska vi bjuda in dom?
-Ja, det gör vi! sa frun.
Utomjordingarna kom in och satte sig och åt av det som bjöds. Mannen tittade på frun och frågade med glimten i ögat:
- Vad säger du om att byta partner?
- Ja, kanske det? Svarade frun.
Sagt och gjort, frun i huset och den manliga utomjordingen gick upp i sovrummet och mannen och den kvinnliga utomjordingen stannade nere.Frun och den manliga utomjordingen klädde av sig. Hon tittade på utomjordingen och utbrast:
- Är den inte lite väl liten!?
- Jaså? säger utomjordingen och vred på sitt högra öra, då började den växa och blev precis lagom lång.
- Men är den inte lite väl smal, säger frun?!
- Jaså, säger utomjordingen och vred på sitt vänstra öra och i ett nafs växte den till sig och blev till belåtenhet.Natten gick och morgonen kom. Frun i huset gick ner för trappan och i köket mötte hon sin man som frågade hur har natten varit.
- Helt underbar, svarar frun. Hur var din?
- Det ska jag säga dig, att aldrig mer en utomjording! Hon höll ju för fan på att vrida öronen av mig...

Upplagd av Bengt kl. tisdag, september 15, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)