Jämtlands samtidshistoria.

Jämtlands samtidshistoria behandlar landskapet Jämtlands historia från omkring sekelskiftet 1800-1900 fram till nutid. Något som kom att känneteckna Jämtland och som fortfarande kännetecknar Jämtland är och var den stora sammanslutningen i folkrörelser. Rörelserna kom till då Östersund ökade befolkningsmässigt enormt, samtidigt som staden med kraft intog ställningen som Jämtlands centrum. Befolkningen som kom till staden bestod till största delen av jämtar från landsbygden, som tillsammans med immigranter från övriga Sverige gjorde stadens befolkning mycket ung, något som skapade en grogrund till föreningsliv. Samtliga rörelser hade kontakter till de närliggande områderna som Tröndelag, Härjedalen och Västernorrland. Den första folkrörelsen som kom till Jämtland var den kristna väckelserörelsen. Missionsföreningen kom till Jämtland i mitten av 1800-talet och verkade i anslutning till statskyrkan. 1864 kom baptister och representanter för rörelsen var främst Jonas Stadling och John Ongman. Det dröjde till 1890-talet innan den frikyrkliga rörelsen slog igenom. Det skedde efter bildandet av Mellanriksbanan då järnvägsarbetare kom till Jämtland och förde med sig nya idéer. KFUM höll sin världskonferens år 1888 i Östersund och ett hundratal delegater kom. Genom väckelserörelsen kom ett antal kapell och nya kyrkor till i Jämtland, likväl som bildandet det första daghemmet Emanuel i Östersund som inrättades av metodister 1913. Men trots att väckelserörelsen var en kraftig rörelse runt om i Sverige blev den aldrig det i Jämtland, som istället kom att domineras av en annan rörelse. Kampen mot alkoholen inleddes på tidigt 1800-tal, men slog igenom på riktigt då godtemplare kom. Godtemplarrörelsen hade ett anglo-amerikanskt ursprung och vid sekelskiftet hade rörelsen en halvmiljon medlemmar, allra flest i förhållandet till folkmängden fanns i Sverige. I Sverige var rörelsen mest utbredd i Jämtland och den världsomfattande rörelsen fick således sitt (relativt sett) starkaste fäste i just Jämtland. 1882 fick Jämtland sin första loge, utvecklingen tog kraftigt fart och orden bredde ut sig i Jämtland. Efter ett halvår fanns det dryga hundratalet loger runt om i den jämtska landsbygden. Snabbt anslöt sig en betydande del av befolkningen och i mitten av 1880-talet hade Jämtland

7 000 medlemmar — en femtedel av alla medlemmar i hela Sverige. Av Östersunds 3 000 invånare var hela 700 godtemplare. Den snabba framgången för rörelsen skapade en unik entusiasm, "om det så hade gällt att flytta Åreskutan sten för sten, hade vi trott att det var möjligt" berättade senare en äldre medlem. Rörelsens arbete kom att omfatta alla delar av samhället, man anordnade egna bröllop, julmarknader, startade nöjesetablissemang, grundade banker, en försäkringskassa med mera. Den största symbolen för rörelsens storhet var ordenhuset som uppfördes 1885 i Östersund, Östersunds-Goodtemplars-Ordenshus. När godtemplarrörelsens galjonsfigur Joseph Malins besökte Jämtland och Östersund utkorade han ordenhuset till det allra största i hela världen. Jämtland, tillsammans med Härjedalen, kom att bli den enda regionen i hela Sverige där ordenhusen är vanligare än frikyrkorna. I slutet av 1880-talet utvecklade logerna en mer planerad verksamhet och Oskar Gylfe skapade tillsammans med Vilhelm Sköld månadstidskriften Vägvisaren, som efter två år hade 2 000 prenumeranter i Jämtland. Vilhem Sköld grundade även ett nykterhetsförlag i Jämtland, som senare blev förlaget för hela den svenska nykterhetsrörelsen, Svenska nykterhetsförlaget.
Spritmissbruket hade blivit påtagligt i samhället och skedde ofta ohämmat. Många lockades således till den organisation som lovade frälsning från alkohol. Lockelsen bidrag även till att mystiska ritualer och ceremonier utvecklades jämte logearbetet samt det glada och nyktra nöjeslivet. Godtemplarnas budskap var mycket enkelt; alkoholen var roten till all ondska. En ledargestalt för rörelsen var Johan Lindström Saxon som förespråkade en radikal individualism. Den var hos den enskilde individen reformationen till en moralisk utopi möjliggjordes. Individen måste ändra på sig och säga nej till allt osunt såsom sprit, industrialism och fåvälde och istället säga ja till nykterhet, demokrati, hembygdsforskning, fred och frisinne. Saxon förespråkade även sådant som vegetarism och djurskydd. I Östersund bildades i slutet av 1800-talet föreningar som befrämjade reformation av individen, som till exempel sällskapet för befrämjandet av ett naturenligt levnadsätt. Bakom föreningen stod flera kända godtemplare.
Den vegetariska övertygelsen hängde ihop med alkohlbegäret, då det kom, menade man, från den köttrika kosten och begäret skulle upphöra om ett samhälle av sunda och upplysta individer skapades. En människovänligare miljö kunde enbart uppnås om var och en tar sitt individuella ansvar, såvär moraliskt som etiskt.
På grund av rörelsen stora omfattning blev Jämtlands län Godtemplarlandet och Östersund Godtemplarstaden.