Ramnäs.

Ramnäs, /'ramnæs/, är en tätort i Surahammars kommun, Västmanland (Västmanlands län). Ramnäs ligger 8 kilometer norr om Surahammar och hade 1 552 invånare år 2000 . Samhället, som är beläget vid järnvägslinjen Kolbäck-Fagersta, har en del tillverkningsindustri fördelat på flera företag, men med ursprung i ett gammalt järnbruk. Ramnäs är en bruksort med gamla anor. Redan år 1590 anlades den första stångjärnshammaren vid Kolbäcksån av Katarina Stenbock, som fått området i änkepension efter maken kung Gustav Vasa. Hammaren fick därför namnet Kungshammaren. Tackjärnet fick man från olika hyttor belägna uppströms. Bruket växte, och vid 1600-talets mitt hade ytterligare fyra hamrar uppförts vid forsarna i Ramnäs.
Under 1700-talet kom Ramnäs att ägas av två familjer; Schenström och Tersmeden. Dessa lät uppföra varsin herrgård. Den Schenströmska herrgården från 1762 på åns västra sida används idag som hotell och konferensanläggning. Familjen Tersmedens herrgård, byggd i början av 1800-talet i empirestil finns också kvar och ligger på åns östra sida. Per Reinhold Tersmeden kom, efter flera års målvedvetna förvärv, att vara ensam ägare till Ramnäs från 1834. Under familjen Tersmeden utvecklade sedan Ramnäs till en av Sveriges ledande stångjärnsproducenter. 1868 uppfördes det första valsverket.
Genom att anställa ett antal erfarna kättingsmeder från det nedlagda Furudals bruk i Dalarna kom kätting med tiden att bli Ramnäs egen produkt. Den gamla kättingsmedjan byggd i slaggtegel är bevarad. Verksamheten ombildades 1874 under namnet Ramnäs Bruks AB. Under 1930-talet började man även tillverka rostfria diskbänkar. Idag är produktionen delad på flera företag, men kätting tillverkas alltjämt. Det var dock nära att denna verksamhet lades ned i februari 2003 då den norska ägaren Scana begärde sitt dotterbolag i Ramnäs i konkurs. Med hjälp av pengar från Svensk Rekonstruktionskapital AB och AB Arvid Svensson kunde emellertid verksamheten räddas, och ett nytt bolag bildades; Ramnäs Bruk AB.

I Ramnäs infördes lancashiremetoden vid mitten av 1800-talet. Denna metod innebar att man smälte ned tackjärnet i en täckt härd tillsammans med slagg och träkol. Därefter "bröt" smeden, det vill säga blandade samman, den degiga massan med hjälp av ett stort spett. Efter en timme var smältan färdig, och togs då ut för att slås ihop i ånghammaren. Smältstyckena upphettades sedan på nytt i en vällugn innan de till sist valsades ut.
Under slutet av 1800- och början av 1900-talet ersattes efterhand lancashireprocessen med modernare metoder att framställa smidbart järn. Ramnäs kom att bli den sista lancashiresmedjan i världen och lades ned så sent som 1964. Stora insatser har sedan dess gjorts för att bevara så mycket som möjligt av miljön. Herrgårdarna är renoverade, och smedjan är så gott som i samma skick som när den lades ned för 40 år sedan. Även flera kringliggande byggnader har restaurerats, till exempel en märklig magasinsbyggnad som är en av landets längsta träbyggnader. Strax söder om Ramnäs, på en höjd, i anslutning till sjön Gnien ligger den gamla bergsmansgården Säter vackert belägen. Gården är känd sedan medeltiden och uppvisar ett antal kulturhistoriskt värdefulla byggnader.
I området håller (april 2008) en hantverksby på att etableras. Där finns redan en glashytta samt en smedja där besökarna kan få prova på de olika yrkena. Till sommaren 2009 räknar man med att området skall vara i full gång.