Myror.

Ända sedan dinosauriernas tid har myror funnits på vår jord.

Det äldsta fyndet på en bevarad myra är 92 miljoner år gammalt. Man hade länge trott att myrorna var runt 50 miljoner år gamla, då det var det längsta man kunde datera dem till. Detta 92 miljoner år gamla fossilet, hittat av några forskare på det Amerikanska Naturhistoriska Museet, bevisar dock deras höga ålder.

Myror utgör en stor del av jordens natur idag och är en viktig del av ekosystemet. Anledningen till deras storhet är just deras samhällssystem och deras otroliga uthållighet. Myror finns nästan överallt på vår jord, och har lyckats anpassa sig till de mest sargade och hårda landskapen. Bara i Sverige beräknas det att vi har cirka 75 olika arter. Hela världen har 12000 arter.

Myrorna tros till en början ha varit en sorts geting med vingar. Dessa ”myrgetingar” sägs sakta utvecklats från egna individer till små familjer. Vi vet alla hur det gick efter det. Familjerna utökades och blev större, och större. Med tiden lyckades myrorna som art utveckla ett otroligt samhällssystem och en stark kommunikationsmodell.

Utvecklingen stannade dock inte där. Hur skulle ett sådant stort samhälle kunna kommunicera på ett enkelt sätt? Med hjälp av speciella doftämnen, så kallade feromoner, kunde myrorna kommunicera med varandra och dela upp samhällets arbetsuppgifter. Dessa feromoner hjälper kolonierna också att hålla ihop och kunna identifiera sina vänner, och fiender.

En nyckel till myrornas dominans är deras olika tekniker att bygga bon. Med hjälp av en mängd olika bostrukturer kan de olika myrarterna lätt anpassa sig till nya miljöer. Myrorna har till skillnad från många andra insekter och djur ett skydd att dra sig tillbaka till. Boet fungerar som en fästning, där de skyddar sina viktigaste skatter, drottningen och äggen.

Varje myrart har ett avancerat samhällssystem där alla myror är indelade i så kallade kaster. Det finns flera olika kaster i varje samhälle, exempelvis drottning, arbetare och krigare. Då alla myror har en speciell livsuppgift effektiviseras arbetet avsevärt. Till exempel kan drottningen fokusera på att bara lägga ägg, och därmed utveckla sina äggläggningsmuskler ytterligare. På detta sätt kan drottningen lägga fler ägg. Samma sak gäller med arbetare, krigare och andra kaster.

Myrorna är här för att stanna. Om man tittar på exempelvis Finland utgör myrorna där ungefär 10 procent av den totala djurbiomassan. Att myror finns är inte någon hemlighet för någon, inte heller att vi behöver dem. Men frågan är, behöver de oss? Och kommer de någonsin att gå om oss i utvecklingen? Borde vi känna oss hotade?

Myrarten Mycocepurus smithii har överraskat forskarna. Nya DNA-prover visar dels att samtliga myror av denna art är honor, dels att myrorna förökar sig på asexuell väg.

Alla myror i en familj är nämligen kloner – alltså genetiskt identiska kopior – av familjens överhuvud, drottningen. Det visar undersökningar av en grupp myror från Amazonas, som gjorts av biologen Anna Himler vid University of Arizona.
Kloning av honor har aldrig setts förr.

Man känner till asexuell reproduktion av hannar hos andra djurarter, men en sådan typ av reproduktion av honor har aldrig tidigare observerats. När forskarna undersökte myrornas könsorgan, kunde de se att flera organ som normalt används för reproduktion saknas hos Mycocepurus smithii.