Sigtuna.

Sigtuna är en tätort (stad) i Sigtuna kommun, Stockholms län.
Sigtuna ligger vid Mälaren och grundades av Erik Segersäll runt år 980. Staden var sedan säte för den förste kristne kungen, Olof Skötkonung, som här lät slå de första svenska mynten. Sigtuna var en av de första städerna inom det medeltida Sveriges gränser och blomstrade som ett kungligt, kyrkligt och kommersiellt centrum fram till slutet på 1200-talet.
Sedan 1971 är orten en del av Sigtuna kommun, med Märsta som säte för kommunledningen och största tätort. En annan tätort inom kommunen är Rosersberg. Det finns olika teorier om Sigtunas uppkomst. Omkring år 1000 har i alla fall Sigtuna uppstått på sin nuvarande plats. En teori går ut på att Sigtuna anlades som handelsort eftersom det hade ett bättre försvarsläge än Birka. En annan att det var en önskan att hitta en ur fiskaliska synpunkter lämplig plats för riksenhetens förverkligande. En tredje pekar mot en kristna missionens intresse att finna en motvikt mot hednatemplets i Gamla Uppsala dominerande inflytande. En teori är att Sigtuna grundades på initiativ av Östergötland och Västergötland för at få en stödjepunkt i strävandena att ta kontroll över Mälarelandskapen.
För Sigtunas utveckling har två faktorer varit av stor betydelse, det kungliga myntverket och biskopsresidenset. Staden kan primärt ha anlagts som en maktpolitisk stödjepunkt och ett centrum för kyrka och mission. Handeln fick efterhand också betydelse. Myntningen, som började ca 995 med engelska förebilder, vittnar om Sigtunas betydelse för handel. Under Olof Skötkonungs och hans efterträdare Anund Jakobs tid slogs under en 30-årsperiod ett par miljoner silvermynt. På 1000-talet var Sigtuna en internationellt känd ort med en rad namnkunniga utländska besökare. Staden nämns i flera västnordiska skaldedikter.
Från 1000-talet härstammar också ett 30-tal runstenar och fragment av runstenar som påträffats i Sigtuna.
Dagens Sigtuna är byggt på kulturlager från medeltiden, "den svarta jorden", som kan vara tre meter tjocka eller mer. Ett antal stora arkeologiska undersökningar har genomförs mellan 1988 och 2006 som inte bara gett en oerhörd mängd fynd utan också avslöjat hur den äldsta staden planerades och hur husen byggdes.
Det har visat sig att staden nästan från början anlades efter en regelbunden plan, med cirka 8 meter breda, långsmala tomter med kortsidan mot en huvudgata, i stort sett motsvarande dagens Stora gatan. Stora gatan drogs längs Mälarens dåvarande strandlinje, och är den äldsta bevarade i Sverige med ursprunglig sträckning. Tvärgränderna till den var från början långa bryggor.Kungsgårdstomten låg mitt i staden, och här byggdes vid 1000-talets slut den första stenkyrkan i Mälarområdet. Omkring 1060 grundades i Sigtuna Svealands första biskopssäte med Adalvard d.y. Ovannämnda stenkyrka var biskopens kyrka, den första domkyrkan. Den revs under högmedeltiden men rester av murarna finns bevarade under mark. På denna tomt ligger numera Sigtuna museum. Om stadens dåtida betydelse vittnar Adam av Bremen, som omkring 1070 kallar Sigtuna civitas magna. År 1130 flyttades biskopssätet till Gamla Uppsala.
Under den tidiga medeltiden byggdes inte mindre än sex eller sju andra stenkyrkor med omgivande kyrkogårdar. Alla utom domkyrkan lades längs en nyanlagd gata utanför det gamla bebyggelseområdet. Av dessa kyrkor står S:t Per, S:t Lars och S:t Olof kvar som ruiner, av de övriga syns inget ovan mark. Gustav Vasa lät använda stenarna från ruinerna som byggnadsmaterial till Svartsjö slott. Johan III befallde sedermera att ruinerna skulle bevaras.Sigtuna brändes i ett anfall 1187. Vem som låg bakom attacken är oklart, de historiska källorna benämner enbart ”paganer från öst”. Karelare från furstendömet Novgorod har utpekats i Erikskrönikan (1320) som angripare: