Hur byggdes hans slott?

Det mystiska slottet Coral Castle i södra Florida är ett av solskensstatens ovanligare utflyktsmål. På ett förhållandevis litet område, som totalt täcker några tusen kvad­ratmeter, kan man vandra runt mellan tjocka murar, flera ton tunga portar och torn bestående av gigantiska stenblock.
Anläggningen är byggd av en enda man, den lettiske immigranten Edward Leedskalnin, som 1920 började på projektet för att komma över förlusten av ungdomskärleken − hans livs stora kärlek − som hade övergivit honom vid altaret. De följande 31 åren av hans liv, till hans död, lade han på slottet.
Exakt vilken teknik han använde är ett mysterium. Även om Leedskalnin gärna visade runt besökare, ansträngde han sig för att hindra människor från att se vad som egentligen hände, när han arbetade.
Dramatiska myter om svävande stenar
Några pojkar, som en gång smög in på byggplatsen, påstod senare att Leedskalnin hade fått de stora stenarna att sväva som helium­ballonger. Inför allmänheten nöjde han sig med att konstatera att han hade en bra förståelse för hur hävstänger fungerar. Mot denna bakgrund växte den ena mer dramatiska myten efter den andra fram: han hade återupptäckt de gamla egyptiernas byggmetoder, han hade fått hjälp av rymdvarelser, om det inte rent av var så att han hade hittat vishetens källa.
Än i dag är slottsbygget en olöst gåta. Stenarna har inte murats med murbruk eller liknande utan hålls samman enbart av sin egen vikt. De är extremt exakt tillhuggna, och i många fall passar de så bra i fogarna att man inte ens kan pressa in ett knivblad mellan dem. Med moderna maskiner, lastbilar och kranar skulle det kanske vara möjligt att upprepa Leedskalnins bedrift, men faktumär att han, en liten och ganska klent byggd man på 50–60 kilo, arbetade ensam och utan några som helst maskiner. Nio ton tung port i perfekt balans
År 1986 fick omvärlden en inblick i Leedskalnins metoder. En av huvudattraktionerna hade varit en stor port, vars stendörr, som väger omkring nio ton, var så fint balanserad att ett litet barn kunde öppna den med en hand. Av en eller annan anledning satt porten fast, och den skulle repareras.
Det visade sig att Leedskalnin hade borrat ett hål lodrätt ned genom stendörren. I hålet hade han satt en metallstång, som nederst vilade på ett lager från en lastbil. Lagret var trasigt, och därför kunde porten inte öppnas. Porten ställdes upp igen, men den har aldrig återfått sin silkesmjuka balans. I dag krävs det mer än en knuff för att öppna den.