Naturskyddsföreningen har beslutat anmäla svenska staten till EU-kommissionen med anledning av vargjakten. – Som väntat gick det över styr. Trots att man kan ha skjutit för många djur i vissa län fortsätter jakten i andra län,– Man släpper ut 12.000 jägare med blodad tand som alla vill ha ett vargskinn på väggen. När bara 27 djur får skjutas. Det är en hetsjakt på varg.
– För att jakt ska tillåtas krävs en så kallad ”gynnsam bevarande status”, alltså att vargstammen är livskraftig. Det vet regeringen inte om den är. Det säger sig självt att 210 individer inte räcker. Politikerna har gett efter för små men bullriga särintressen. Och nu anmäler alltså Naturskyddsföreningen jakten till EU-kommissionen.
– Förhoppningen är naturligtvis en fällande dom. Vi har varnat för det här
– jag skäms. Det är tragiskt och det hotar vargstammen. Och det är pinsamt för svensk naturvård som varit ledande sedan 60-talet.
– Tyvärr räddar en eventuellt fällande dom inte de djur som skjuts i dag.
Bengt-Livethrdaskola.Blogspot.com
Vargarna är bra för den växande skogen eftersom de håller undan skadegörare. Den växande skogen skapar resurser för framtida generationer och vad vi lämnar efter oss till våra barnbarn. Därför är jag för flera vargar. Speciellt i norra Sverige, där det nu knappast finns några och de som förirrar sig dit dödas illegalt eller i sk. skyddsjakt. Jag accepterar också argumentet att vargen är ett naturligt inslag och därför bör ha en närvaro.
SvaraRaderaDock anser jag att ur bevarandestatussynpunkt den nuvarande stammen bör betraktas som acceptabel. Det är uppenbart att stammen är fertil och livskraftig och antalet är tillräckligt stort för att garantera långsiktig överlevnad, och tål att begränsas till 210. Antalet backas upp av den norska populationen, vargen är inte hotad som art och den svenska populationen är inte en speciellt anpassad ras. Så det finns inte skäl att se den som en unik resurs.
Den är starkt inavlad, individerna är i genomsnitt mer släkt än helsyskon och detta är ett problem, som resulterar i reducerad fertilitet och vitalitet. Emellertid är stammen uppenbarligen tillräckligt vital och fertil, den teoretiska förväntan har inte tillfullo infriats. Och vad är egentligen den teoretiska förväntan? Skadan av inavel orsakas av ett begränsat antal gener och är inte lika över alla genom i en population. I avkomman till vissa besläktade individer så slår inaveln igenom i inavelsdepression, i andra inte. Det finns en stor variation. Det vargpar som givit upphov till den svenska populationen har haft gener som inte orsakat stor inavels depression, det bara är så. Detta är i viss mån en fråga om naturligt urval. Kanske ett annat vargpar också bidrog i början men dess avkomma försvann i konkurrensen eftersom den inte tålde inavel. I en inavlad population sker ett urval för individer som tål inavel, så inavelsdepressionen i den svenska vargpopulationen har säkert minskat de sista decennierna även om inaveln inte minskat. Att man kan kompensera inaveln genom att kraftigt öka numerären som hävdas av många funkar inte. Om en helsyskonfamilj är 50 eller 1000 har mycket liten betydelse för framtida inavel.
Det ter sig önskvärt för mig också med nytt blod, även om jag inte ser det som så förtvivlat akut. Det naturliga sättet är att ha en sammanhängande vargpopulation mellan södra Sverige och finska gränsen så kommer östligt nytt blod in naturligt. Detta kommer nog att ske ändå förr eller senare.
Inplantering är jag tveksam till och anser inte nödvändigt. Det är dyrt, det är tekniskt besvärligt att göra bra, det innebär ett stort ingrepp och ett övertagande av ansvaret, det blåser ytterligare under vargdebatten, och skall verkligen staten gå in och göra dessa sydvargar ännu vitalare, aktivare och ”farligare”. Och 20 djur är för lite att bryta inaveln hos 200 om man inte parar det med en mycket aktiv avlivningspolitik av bärarna av de etablerade generna