Seglinge.

Seglinge, by i Kumlinge kommun, landskapet Åland (Finland). Byn har ca 30-40 fasta invånare. I byn finns en butik, Seglinge andelshandel, gästhamn, stugbyar mm.
Åren 1934-1991 hade Posten verksamhet på ön, och 1997 lade Andelsbanken för Åland ned sitt kontor. Ön fick vägförbindelse med Kumlinge 1969, då en vajerfärja mellan Finhälla på Seglinge och Snäckö inrättades, och vägar drogs mellan Seglinge by och Finhälla samt över Snäckö till Kumlingeby. Skolan stängde 1977. Seglinge är idag sex kilometer från norr till söder och som bredast cirka tre kilometer i öst-västlig riktning. Landhöjdningen har ändrat landskapet mycket och för några tusen år sedan var Seglinge bara ett tiotal spridda kobbar och skär. Vid vår tidräknings början hade de, till följd av landhöjdningen, sammanbundits till fyra större landområden; Söderön, Norrön, Österön och Ön. Namnen betecknar helt enkelt olika delar av landet. För tusen år sedan gick strandlinjen fem meter högre än idag, så ännu i början av medeltiden bestod Seglinge av tre skilda öar. Öarna växte så småningom samman och man började skapa åkermark i de gamla vikbottnarna. Det finns fortfarande spår av gamla vikbottnar och vikar. En av dem är det utdikade men aldrig uppodlade Röjsundet och en annan, från början en insjö, Västersjö som numera är helt täckt av vass.
På vikingatiden fick Seglinge emellanåt besök av fiskare och jägare men ännu fanns inga bofasta invånare. Tidpunkten för de första invånarnas inflyttning är oklar.Skatteuppgifter från 1500-talet tyder på att det redan på 1200-talet fanns fyra gårdar på Seglinge och att antalet omkring år 1400 hade ökat till fem.Vissa källor påstår också att Kumlinge har haft invånare redan på 1100-talet, så varför skulle detta inte ha varit möjligt på grannön Seglinge. 1537 hade antalet gårdar ökat till åtta och så har det förmodligen fortsatt till hemmansdelningarna i mitten på 1700-talet. Folk försörjde sig huvudsakligen på fiske, jakt och boskapsskötsel.I jämförelse med skatter betalda av gårdar i Kumlinge, Enklinge och Seglinge kan man dra slutresultatet att den mest välbärgade gården har på den tiden funnits på Seglinge. Enligt silverskatteregistret 1571 ägde seglingeborna tillsammans åtta hästar, fem oxar, 45 kor, 51 får, åtta bockar, 55 getter och sju svin.
1500-talet var på många sätt en lugn period i Seglinge. Bönderna har fått sin utkomst från sina gårdar som ärvdes från släktled till släktled. Medelåldern har naturligtvis varit låg och spädbarnsdöden vanlig. Ändå blir 1600-talet raka motsatsen. Krig, höga skatter och hungersnöd plågar folk på hela Åland genom seklet och ännu ett par decennier in på 1700-talet.Vid skatteläggningen 1661 beskrivs Seglinge så här:"Åkern är sandblandad mulljord, ängen är kärr och dy på hemlandet och på holmarna bladgräs bland stenarna, skog allenast till nödtorftig brännved, men intet till gärdsel eller timmer, betet är dels skarpt och dels dy, liten hasselskog, liten vass, små humlegårdar, fiskevatten till två vindnotvarp, sex lillenotvarp vinter och sommar och skötläggning på en mil." Snart fick också bönderna i Seglinge allvarliga bekymmer: En efter en övergick gårdarna, oförmögna att betala skatter, i kronans ägo och nya släkter tog över. Bönderna var tvungna att flytta.Medan kriget mellan Sverige och Ryssland pågick måste seglingebor, liksom nästan alla andra ålänningar, leva som flyktingar i Sverige. Vintern 1714 besöktes byn första gången av ryska trupper. Kring den 24 mars samma år befann sig major Anitjkov med 400 män på Kumlinge och plundrade och rekognoserade. Invånarna flydde till skogs eller till holmar i närheten. På sensommaren begav sig många iväg inför hotet om en ny rysk framryckning.Sannolikt flydde de sista seglingeborna till Sverige senare under året 1715.