Montreal. (Kanada)

Montréal eller Montreal (uttalas /mɔ̃ʀeal/ på standardfranska, /mɒ̃ʀeal/på quebecfranska och /ˌmʌntɹiˈɒːl/ på kanadensisk engelska) är Kanadas näst största stad och den största staden i provinsen Québec. Det område som idag utgör Montréals kommun hade 2001 1 588 590 invånare, regionen Montréal (som även omfattar 15 mindre förortskommuner) hade 1 812 723 invånare och storstadsområdet 3 426 350 invånare.
Montréal är känt för sin mångkulturella befolkning. Liksom i övriga Québec är franska det dominerande språket i Montréal. Det hävdas ofta att Montréal är världens näst största fransktalande stad efter Paris, vilket emellertid är diskuterbart eftersom ett flertal städer i fransktalande Afrika har betydligt fler invånare, men vars invånare ofta har andra modersmål än franska. I Montréal finns dock en betydande engelskspråkig minoritet och många av stadens invånare är tvåspråkiga.
Montréal är Québecs ekonomiska centrum och ett av Kanadas viktigaste kulturella centrum med flera stora internationella festivaler och evenemang: Olympiska sommarspelen 1976, Juste pour Rire, Montreal Jazz Festival, Kanadas Grand Prix och många andra. Under förbudstiden i USA blev Montréal, tillsammans med Havanna på Kuba, känt som "Syndens stad" och kunde under denna period erbjuda ett nöjesliv utan motsvarighet på kontinenten.
Jämfört med alla andra större städer i Nordamerika har Montréal en större andel studenter på eftergymnasial nivå. Montréals litterära scen gjorde att Unesco 2005 utsåg staden till "World Book Capital City 2005-2006". Montréal är också ett viktigt centrum för hälso- och flygindustrin.
Montréals centrum ligger på Île de Montréal vid sammanflödet av Saint Lawrencefloden och Ottawafloden, 270 km sydväst om provinshuvudstaden Québec och 190 km öster om Kanadas huvudstad Ottawa. Montréals hamn är en viktig del av Saint Lawrence Seaway, det vattensystem som sträcker sig från Övre sjön till Saint Lawrenceviken. Algonkiner, huron och irokeser har bebott området kring dagens Montral i omkring 8 000 år. Den förste europé som siktade området var Jacques Cartier som den 2 oktober 1535 gjorde sitt intåg i byn Hochelaga på Île de Montréal. Sjuttio år senare grundade Samuel de Champlain en pälshandelsstation vid Port Royal på ön, men stötte på motstånd från irokeserna som framgångsrikt försvarade sitt land. Den första permanenta bosättningen grundades på ön 1639 av den franske skatteindrivaren Jérôme Le Royer. Missionärerna Paul Chomedey de Maisonneuve och Jeanne Mance grundade tillsammans med några kolonisatörer missionsstationen Ville Marie på ön den 17 maj 1642.
Ville Marie blev ett centrum för pälshandeln och för den katolska kyrkan och basen för vidare utforskningar av Nya Frankrike. Irokeserna fortsatte sina attacker ända fram till 1701 då ett fredsfördrag undertecknades. Staden förblev fransk fram till 1760 då Pierre de Cavagnal, Marquis de Vaudreuil kapitulerade inför den brittiska armén under Jeffrey Amherst. Den 18 maj 1765 brann en fjärdedel av staden ned.
Med Parisfreden 1763 avslutades sjuårskriget varpå de franska kolonierna i Nordamerika blev brittiska. Separatister från USA höll staden en kort tid 1775. Montréal, som då fått sitt nuvarande namn, började växa då brittiska immigranter strömmade till och pälshandelns guldålder kom då det lokala North West Company konkurrerade med det brittiska Hudson's Bay Company om kontrollen över handeln.
Montréal fick stadsrättigheter 1832. Stadens tillväxt tilltog då Lachinekanalen öppnades, vilket gjorde att fartyg kunde ta sig förbi Rapides de Lachine söder om huvudön. Mellan 1844 och 1849 var Montréal huvudstad i det Förenade Kanada, vilket gjorde att andelen engelskspråkiga ökade och staden blev tvåspråkig. Den stora engelska befolkningen i staden grundade McGill University, ett av Kanadas första universitet. Många av Montréals rika lät bygga privata residens vid foten på Mont Royal.
1852 hade Montréal 58 000 invånare; 1860 var det den största staden i Brittiska Nordamerika och Kanadas ekonomiska och kulturella centrum. Canadian Pacific Railway förlade sitt huvudkontor till staden 1880 liksom Canadian National Railway 1919. Rue Saint-Jacques (Saint James Street) i det som idag är Vieux-Montréal (”Gamla stan”) blev centrum för Kanadas finansväsen i slutet av 1800-talet och "Saint James Street" blev en synonym liknande Wall Street idag. Då staden inkorporerade omgivande städer 1883 och 1918 blev Montréal åter övervägande franskspråkigt. Fram till 1914 alternerade den mellan en fransk och en engelsk borgmästare. Efter första världskriget förbjöds alkoholdrycker i USA vilket gjorde Montréal till ett populärt vattenhål för alla som längtade efter alkohol. Trots den ökande turismen förblev arbetslösheten hög i Montréal, någon som förvärrades av Wall Street-kraschen 1929 och den efterföljande depressionen. Kanada återhämtade sig från den ekonomiska krisen i mitten av 1930-talet och stadens silhuett förändrades med skyskrapornas ankomst, till exempel Sun Life Building.
Under andra världskriget protesterade Montréals borgmästare Camillien Houde mot den federala regeringens inkallelseorder och uppmanade alla i staden att ignorera den. Regering i Ottawa blev rasande och satte Houde i fångläger fram till 1944, vilket slutade i den så kallade inkallelsekrisen 1944.
Montréals befolkning översteg 1950 1 miljon invånare och stadens borgmästare Jean Drapeau började planera för dess fortsatta utveckling. Hans planer inkluderade ett tunnelbanesystem, ett underjordiskt komplex av köpcentra (Montréal souterrain), en utveckling av hamnen och öppnandet av Saint Lawrence Seaway. Nya byggnader uppfördes ovanpå de äldre under samma period, bland andra skyskraporna Place Ville-Marie och Tour de la Bourse. Två nya museer öppnades, och 1966 stod Métro de Montréal och flera nya motorvägar klara.
Montréals internationella status stärktes ytterligare genom Expo 67 och Olympiska sommarspelen 1976. Baseballlaget Montreal Expos fick sitt namn efter utställningen och startade sin verksamhet 1969. 2005 flyttade dock laget till Washington DC.
Inför 350-årsjubileet 1992 uppfördes två nya skyskrapor: 1000 de la Gauchtière och 1250 René-Lévesque. Montréals nuvarande ekonomiska styrka gör att man både bygger ut tunnelbanan och en motorvägsring kring Île de Montréal. Samtidigt sker en gentrifiering av stadens centrum.