Påsk.

Påsk är en viktig årligt återkommande högtid under det kristna kyrkoåret. Påsken är till sin natur, både genom händelser och tidpunkten när den infaller, kopplad till en viktig judisk högtid pesach (hebreiska: "פֶּסַח"), vilket betyder "passera" eller "gå förbi", men som ibland även benämns som den judiska påsken.
Gemensamma regler inom kristendomen för att bestämma vilken kalenderdag påskdagen infaller på anses av tradition ha uppstått vid det första konciliet i Nicaea, 325. Regeln säger att påskdagen infaller den första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen som infaller på eller efter 21 mars. I Sverige har samma regler använts för att bestämma när påsken infaller sedan 1844. År 2010 infaller påskdagen den 4 april. Högtiden pesach, den judiska påsken, hålls som en hågkomst över uttåget ur Egypten (ca 1500-talet f.Kr.), den natt då påsklammet slaktades och dödsängeln skonade Israels folk. Ända fram till templets fall år 70 e.Kr. slaktade man lamm i Jerusalems tempel, och dessa åts under en nattlig måltid. Idag har dock påsklammet ersatts med den så kallade seder-måltiden, där de olika rätterna har symbolisk betydelse och där den yngste sonen ställer frågor om högtiden som fadern besvarar. Inom kristendomen firas påsken till minne av Jesus från Nasarets död och uppståndelse, samt hans tal, ett firande som utsträckes till en hel vecka, den så kallade stilla veckan vilken börjar med palmsöndagen, med dymmelonsdagen, skärtorsdagen och långfredagen som hållpunkter, tills att den avslutas med påskdagen. Den viktigaste gudstjänsten är av tradition påsknattens, då också dop eller doplöftesförnyelse kan äga rum; den har återinförts i den romersk-katolska kyrkan och i många andra kyrkor under 1900-talet. Gudstjänsterna under påsken innehåller det liturgiska firandet av den kristna övertygelsen att den historiska gestalten Jesus från Nasaret är identisk med Jesus Kristus, mänsklighetens frälsare som efter döden på korset uppstått från de döda. Denna övertygelse är en gemensam och grundläggande bas i trossystemet för de rörelser som bekänner sig till Kristus och till kristendomen. Tron på treenighetsläran, det vill säga att Fadern, Sonen och Anden är ett enda väsen är en doktrin med mycket stor utbredning bland de kristna kyrkorna, men det finns även rörelser som betecknar sig själva som kristna och som inte delar denna tro (jfr. antitrinitarism). Enligt den judiska kalendern, som är en månkalender, firas högtiden pesach den 14:e dagen i vårmånaden Nisan, då det alltid är fullmåne. De kristna började snart att flytta påskfirandet till påföljande söndag, den dag de menar att Jesus uppstod. Ofta hänvisar man till att det vid det första konciliet i Nicaea år 325 skulle ha beslutats om att påskdagen skall infalla första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen, men detta finns dock inte bevarat i de protokoll som finns efter kyrkomötet. Eftersom vårdagjämningen infaller på olika tidpunkter beroende på vilken tidszon man befinner sig i är det 21 mars som används för att beräkna påsken. På samma sätt är det inte den astronomiska fullmånen som används utan en fullmåne som beräknas med hjälp av tabeller (kallas den ecklesiastiska fullmånen). Alltså infaller påskdagen på söndagen närmast efter den ecklesiastiska fullmåne som infaller på eller efter 21 mars.
I de katolska länderna införde man 1582 den gregorianska kalendern, vilket innebar att man lämnade den gamla julianska kalendern som gällt dittills. Även vissa av de ortodoxa kyrkorna övergav efterhand den julianska kalendern till förmån för den nya ordningen, men de flesta nationella kyrkorna inom ortodoxin var så kallade gammalkalendarister, och för kyrkoenhetens skull beslöts att alla ortodoxa kyrkor skulle fira påsken efter juliansk kalender. Efterhand bytte under 1600- och 1700-talen även de nationella protestantiska kyrkorna i västra Europa till den nya katolska kalendern och resultatet har blivit att påsken i de östliga ortodoxa kyrkorna vanligen infaller på annat datum än i de västliga kyrkorna.
I Sverige bytte man kalender från den gamla stilen till den nya stilen 1753, vilket i praktiken innebar ett byte från den julianska till den gregorianska kalendern. Man övergick dock inte till de nya reglerna för att bestämma när påsken infaller förrän 1844.
Av de beräkningsmodeller som finns för att ta fram påskdagens kalenderdatum för ett visst angivet år är sannolikt Gauss påskformel av matematikern Carl Friedrich Gauss (1777-1855) den mest kända. Enligt denna formel är tidigaste datum för påskdagen den 22 mars, och sista möjliga datum den 25 april. Senast påskdagen inföll 22 mars var 1818, och nästa gång blir 2285. Senast påskdagen inföll 25 april var 1943, och nästa gång blir 2038.