Victoriasjön. (Afrika)

Victoriasjön, Viktoriasjön eller Victoria Nyanza är en av Stora sjöarna i östra Afrika. Sjön är med 68 870 km² till ytan Afrikas största sjö och världens näst största sötvattensjö.

Victoriasjön är relativt grund (85 meter som djupast) och med sin volym på omkring 2 760 kubikkilometer räknas den därför till volymen som världens sjunde största sötvattensjö.

Sjön är källan till den längsta delen av Nilen (Vita Nilen). Den ligger på en högslätt i den västra delen av östafrikanska riftsystemet på gränsen mellan Tanzania, Uganda och Kenya.

Det finns mer än 3 000 öar i Victoriasjön varav många är bebodda. Bland dessa finns Sseseöarna i Uganda, en skärgård med 80 öar i den nordvästra delen av sjön, som är ett populärt turistmål.

De äldsta uppgifterna om Victoriasjön kommer från arabiska handelsmän som försökte etablera handelsförbindelser med inlandet i sin jakt på guld, elfenben, slavar och andra eftertraktade varor. En utmärkt karta från 1160-talet känd som Al Adrisi återger korrekt sjön och uppger också att den är Nilens källa.
Den första europeiska kontakten med sjön kom 1858. Av strategiska orsaker ville det brittiska imperiet få uppgifter om Nilens källa och skickade upptäcktsresanden John Hanning Speke och Richard Burton att lokalisera källan. Då Burton var sjuk och uppehöll sig vid Tanganyikasjön nådde Speke.

Victoriasjöns södra stränder. Han blev genast övertygad att han upptäckt Nilens källa och döpte sjön efter den engelska drottningen. När Burton fick höra om Spekes anspråk blev han rasande. Det offentliga gräl som blev följden väckte stor debatt i samtidens vetenskapskretsar och sporrade andra upptäckare att klargöra sanningshalten i Spekes upptäckt.

Den berömde brittiske missionären och upptäcktsresanden David Livingstone misslyckades i sina försök att verifiera Spekes anspråk. Han hamnade för långt väster ut där han istället nådde Kongofloden. Till sist blev det den amerikanske upptäcktsresanden Henry Morton Stanley som lyckades få Spekes upptäckt bekräftad genom att segla runt sjön och upptäcka Nilens utlopp vid Owenfallen i norra delen av sjön. Det var under den resan som Stanley ska ha träffat på den sjuke och dystre Livingstone och hälsat honom med de berömda orden:

"Livingstone, förmodar jag". Victoriasjön har en avgörande betydelse för de miljoner människor som lever längs dess stränder, en av världens mest tätbefolkade regioner.

Sjöns ekosystem är fullständigt ödelagt. Under 1950-talet introducerades nilabborre i sjön i ett försök att öka avkastningen från fiskenäringen. Nilabborren blev en katastrof för sjöns ekosystem och av de ursprungligen flera hundra endemiska arterna återstår idag bara ett fåtal. Den initialt goda avkastningen som nilabborren innebar har minskat kraftigt på grund av utfiskning. Dock finns det uppgifter om att de lokala arterna har börjat återhämta sig.

Ett ekologiskt problem med lyckligare utgång har kampen mot vattenhyacinter varit. Vattenhyacinten, som importerades från tropikerna i Sydamerika, täcker vattenytan med tjocka mattor av växtlighet, vilket orsakade stora problem för sjöfart, fiske, vattenkraftanläggningar och dricksvattenförsörjningen. 1995 var 75% av Ugandas kust täckt av växterna. Eftersom problemet inte tycktes kunna lösas med kemikalier eller genom att ta bort växterna för hand, valde man att inplantera en skalbagge som ogräsmedel istället. Resultatet blev mycket lyckat.