Ekvatorialguinea. (Afrika)

Ekvatorialguinea, formellt Republiken Ekvatorialguinea, är en av de minsta staterna i Afrika. Landet ligger dels på fastlandet i Västafrika, dels på fem bebodda öar. Ekvatorialguinea gränsar till Kamerun och Gabon samt Biafrabukten i Atlanten.
Den största ön, Bioko, var ursprungligen portugisisk, och den var i hundratals år känd som slavdepå och handelsbas under namnet Fernando Póo. Spanjorerna övertog makten 1778. 1827 övertogs Fernando Póo av britterna, som använde ön som bas i arbetet med att stoppa slavhandeln i Beninbukten; ön blev dock spansk igen på mitten av 1800-talet.
Efter frigörelsen från Spanien 1968 föll Ekvatorialguinea i händerna på Francisco Macías Nguema. Han var medlem av mongomoklanen ur bantufolket fang, och under 11 år bedrev han en blodig diktatur tills han störtades och avrättades. Hans efterträdare, brorsonen Teodoro Obiang Nguema, fortsatte att regera i samma stil. Observatörer beskrev valet 1996 och det 2002 som en politisk fars. Ekvatorialguinea illustrerar problemen med etniska gruppers försök att anpassa sig till demokratiska politiska lösningar. Freedom House rankade 2009 de politiska rättigheterna i Ekvatorialguinea som "7" (där 1 representerar mest fri och 7 minst fri), medborgerliga friheter som "7" och gav det frihetsrankningen "Inte fri".
Förutom virke exporterar landet kakao och kaffe. Under åren närmast före självständigheten bidrog kakaoplantagen på Bioko och fastlandet till att Ekvatorialguinea hade den högsta inkomsten per BNP (PPP) per capita i västra Afrika. Vid slutet av Macías styre låg landet emellertid i politisk och ekonomisk ruin, och omkring 100 000 invånare hade flytt till grannländerna. De flesta som stannat kvar i landet är idag självhushållande bönder som odlar jams, kassava och bananer.
Ekvatorialguinea kommer 2012 att arangera Afrikanska Fotbollsmästerskapen tillsammans med Gabon. Ekvatorialguinea blev självständigt den 12 oktober 1968, efter 190 år som den spanska kolonin Spanska Guinea. Den nuvarande presidenten, Teodoro Obiang Nguema, har styrt landet sedan han tog makten genom en kupp 1979. Formellt är Ekvatorialguinea en demokrati sedan 1991, men i de val som hållits sedan dess anses det ha förekommit valfusk.Alternativa namn: Rio Muni, Spanska Guinea (1926-1968).
Befolkning: Totalt 400 000 (1996), bantufolk (Fang (65 %), Bubi (12 %), Kombe, Balengue, Bujeba, Fernandino).
Förhistoria (–1778)
Ön Fernando Póo (Bioko) utforskas av portugisen Fernão do Póo på 1400-talet. Ön liksom fastlandet (Rio Muni) bebos av pygméfolk. Dessa trängs i Rio Muni delvis undan av det åkerbrukande bantufolket fang under 1700-talet. Kustlandet drabbas under lång tid av europeisk slavjakt och slavhandel.
Spanskt och brittiskt (1778–1850-t)
År 1778 övertar spanjorerna Fernando Póo och Rio Muni. På Fernando Póo trängs pygméerna undan av det inflyttande bubifolket under 1800-talet. Britterna övertar Fernando Póo 1827, och använder den som bas för att motarbeta slavhandeln i Beninbukten.
Spanskt (1850-t–1920-t)
I mitten av 1800-talet blir Fernando Póo dock åter spansk, men de får inte full kontroll över Rio Muni (Mbini) förrän i slutet av 1920-talet.
Spansk koloni (1920-t–1968)
Fernando Póo och Rio Muni förenas till Spanska Guinea när de båda blivit spanska. Först när det spanska inbördeskriget tar slut 1939, integreras landet i den koloniala ekonomin, som producent av timmer och kakao. År 1959 blir kolonin en integrerad del av Spanien, men det får visst självstyre 1963.

Nutid (1968–)
Landet blir självständigt 1968, även om Spanien fortsätter dominera ekonomin. Politiskt skapas en mycket brutal diktatur, som isolerar landet, och en tredjedel av befolkningen flyr landet. Diktatorn Nguema avsätts och avrättas 1979, men diktaturen fortsätter. Flera kuppförsök görs i början av 1980-talet. Efter en folkomröstning 1982 antas en ny författning, med en övergång till civilt styre senast 1989. Så sent som 1990 har detta dock inte skett.