Kenya. (Östafrika)

Kenya, formellt Republiken Kenya, är en stat i Östafrika, vid Indiska oceanen, gränsande till Etiopien, Somalia, Sudan, Tanzania och Uganda.

I landet ligger Mount Kenya, Afrikas näst högsta berg efter Kilimanjaro. Östafrika var hemvist för några av människans allra tidigaste förfäder. I södra Kenya och vid Olduvai på andra sidan gränsen mot Tanzania har man funnit cirka 2 miljoner år gamla lämningar efter människor.

För omkring 1 000 år sedan vandrade några bantutalande stammar, däribland kikuyuernas förfäder, in i landet söderifrån längs kusten, i ett sent skede av bantumigrationen. 500 år senare kom andra folk från norr, bland dem de nomadiserade massajerna. Invandringen har fortsatt in i modern tid och gett befolkningen dess starkt heterogena karaktär.
På medeltiden började köpmän från Europa, Asien och Arabien besöka Kenyas kust på jakt efter slavar och elfenben.

Araberna slog sig ner längs kusten, som 1740 behärskades av sultanen av Zanzibar. Den kenyanska kusten låg mitt på swahilikusten, som sträckte sig från Mogadishu i norr till norra Moçambique i söder. Mombasa har bevarat mycket av den gamla swahilikulturen, liksom öarna i Lamuarkipelagen kring Lamu. Swahili blev så småningom regionens lingua franca och handelsspråk, och är tillsammans med engelska officiellt språk i Kenya.

Medan swahilikulturen blomstrade på kusten uppstod flera mindre riken och hövdingadömet i inlandet. I sydväst dominerade luokulturen, i nordväst luhya, i centrala delarna av landet kikuyu, embu och meru och i östra inlandet kamba. Senare växte sig massajriket starkt i nuvarande södra Kenya och norra Tanzania, för att nå sin storhetsperiod i mitten av 1800-talet.

Under det brittiska kolonialväldet var Kenya en del av Brittiska Östafrika från 1895. Under de europeiska stormakternas kapplöpning efter kolonierna i Afrika i slutet av 1800-talet enades Storbritannien och Tyskland om att Kenya skulle tillhöra den brittiska intressesfären. Britterna upprättade ett protektorat 1895 och byggde en järnväg tvärs igenom landet för att skapa en förbindelse mellan grannprotektoratet Uganda och kusten vid Mombasa. Man främjade utvandringen från Storbritannien till Kenya, och 1914 fanns flera tusen brittiska jordbrukare i det bördiga området i sydväst. Här odlade de med billig afrikansk arbetskraft kaffe på jord som tidigare brukats av kikuyu- och massajfolk. De indier som hade byggt järnvägen blev kvar i landet för att sköta den, och de kom så småningom att spela en allt viktigare roll inom affärslivet.

Efter ett av de blodigaste upproren i den nyare kolonialtidens historia, Mau-Mau-upproren på 1950-talet, blev landet självständigt den 12 december 1963 och blev republik året därpå. Den förste presidenten och frihetskampshjälten Jomo Kenyatta ledde Kenya från självständigheten tills han avled 1978, då presidentposten övertogs av Daniel Arap Moi. 1982 gjorde det regerande partiet Kenya African National Union (KANU) sig till det enda legala partiet. Moi kämpade hårt mot den politiska liberalisering som till slut kom 1991, men oppositionen var splittrad och lyckades inte välja bort KANU vid valen 1992 och 1997. Dessa val utmärktes av våld och valfusk, men anses ändå i allmänhet ha speglat folkets vilja.