Kriget 1809.

Under vintern 1809 utkämpades det inga strider. I det dansk-norska lägret rådde det brist på förnödenheter. Ytterst lite livsmedel kunde komma fram eftersom Storbritannien blockerade danska hamnar. Karl August kunde inte inleda sina planerade offensiva operationer. Sverige höll sig också stilla, man koncentrerade sig på finska kriget.
Den 13 mars avsattes Gustav IV Adolf. Många trupper i Norge stödde revolutionen. Karl August drog tillbaka sina trupper från Norge. Eftersom Karl August var kandidat till att bli svensk tronföljare, hindrade detta dansk-norska offensiva operationer. Han själv var positivt ställd till tanken att bli svensk kung.
Under sommaren pressade den danske kungen Karl August att inleda ett angrepp mot Sverige. Orsaken till detta var att kungen ville erövra svenskt territorium. En invasion av Skåne kunde inte genomföras och nu gav kungen order om att inta det territorium som tillföll Sverige vid freden i Brömsebro 1645, främst Jämtland och Härjedalen. En annan anledning var Rysslands framgång i finska kriget. Ryssarna hade nu tagit hela Finland och befann sig i Norrland i Sverige. Frederik VI trodde att han kunde få till en allians med Ryssland för att lättare få Sverige på knä.
Den 5 juni valdes Karl XIII till svensk kung.
Karl August var motvillig att anfalla Sverige men pressades allt för mycket av den danske kungen. Den 2 juli 1809 gav Karl August order om ett anfall från Trondheimstrakten mot Jämtland. Den 10 juli anföll en 1 800 man stark styrka under ledning av generalmajor von Krogh Jämtland. Georg Carl von Döbeln skickades då ut med en 280 man stark bataljon från Hälsinge regemente mot Jämtland. Ytterligare en bataljon från Gävle skickades iväg mot Härjedalen. Senare ankom även förstärkningar, en bataljon från Livgrenadjärregementet och två bataljoner från Kalmar regemente.
Den 16 juli återerövrade den dansk-norska styrkan Hjärpe skans. En styrka om 1 824 norrmän övertog skansen som just hade övergivits av en svensk styrka på 200 man under överstelöjtnant Teodor Nordenadler. Snart erövrades också byarna Mörsil och Mattmar i Jämtland. Samtidigt fick den dansk-norska armén höra om ett rykte att stilleståndet mellan Sverige och Ryssland hade avslutats efter sex verckor. Då beslutade von Krogh att dra sig tillbaka från Jämtland och rikta in sig på Härjedalen. Den 24 juli uppgick den svenska styrkan till 900 man, vid vilken tidpunkt von Döbeln beslutade att anfalla den dansk-norska styrkan och lyckas få den att dra sig tillbaka. Ett stillestånd skrevs dagen efter i Bleckåsen i Alsens socken. Ett villkor var att samtliga norska trupper skulle lämna Sverige senast den 3 augusti, vilket även skedde. I Norge försämrades situationen. Storbritannien utökade sin handelsblockad mot Danmark-Norge. Under juli stängdes handelsvägarna till Ryssland och i den norska armén rådde det stor brist på livsmedel. Man misstänkte att Sverige och Storbritannien skulle anfalla Norge och man övervägde att söka fred med svenskarna, bland annat på grund av bristen på mat.
Fredrik VI såg nu att kriget inte kunde vinnas och sökte fred med svenskarna. Förhandlingarna inleddes i november och fred slöts den 10 december 1809 i Jönköping. För Danmark förhandlade Nils Rosenkrantz och för Sverige Carl Gustaf Adlerberg, ministern i London. Inget land avträdde något territorium.