Orkneyöarna.

Orkneyöarna (engelska: Orkney) är en ögrupp belägen norr om det skotska fastlandet. Orkneyöarna är en kommun och ett ståthållarskap. Gruppen av de omkring 200 små öarna har sin sydligaste punkt 16 km norr om Caithness. Den största ön är The Mainland (Huvudlandet).

Orkneyöarnas centralort är Kirkwall som ligger på Mainland. Samhället har cirka 7 000 invånare; det andra större samhället på öarna är Stromness med 2 000 invånare (2004). Orkeyöarna har totalt drygt 19 500 invånare och är den minst bebodda kommunen i Skottland.

På öarna talades norn, ett språk med fornnordiska rötter, fram till 1800-talet, då det trängdes ut på grund av inflyttning från det skotska fastlandet.
Orkneyöarnas officiella flagga är Union Jack.

Traditionellt har även en inofficiell flagga som lokalt kallas The Cross of St. Magnus (St. Magnuskorset), uppkallat efter Orkneyöarnas helgon Saint Magnus, använts. Flaggan är gul med ett rött skandinaviskt kors, likt de nordiska flaggorna. Färgerna är hämtade från Skottlands konungaflagga och det norska riksvapnet, som ett uttryck att ögruppen har rötter i de båda länderna. Denna flagga kunde inte registreras av Lord Lyon (det ansvariga ämbetet för skotsk heraldik), som ansåg den vara alltför lik vapnet för hertigen av Ulster. Därför utlystes en designtävling i vilken den nuvarande blå-gul-röda flaggan ritad av Duncan Tullock vann.

Namnet på ögruppen har sina rötter tillbaka till forntidens geograf Klaudios Ptolemaios (född 90 e.Kr., död 168 e.Kr.) som kallade öarna för Orcades. Det gamla gaeliska namnet var Insi Orc. Orc betyder ung gris eller vildsvin. Då de norska vikingarna kom till öarna tolkade de namnet som Orkn, som var ett gammalt fornnordiskt ord för säl eller kobbe. Ordet ey betyder ö, och namnet blev Orkneyar, idag förkortat till Orkney på engelska.

Det finns spår av mänsklighet på Orkneyöarna som kommer ifrån cirka 3 100 år före Kristus. Det viktigaste beviset på detta är den förhistoriska bosättningen Skara Brae som efter en kraftig storm år 1850 kom fram i dagsljuset efter att ha varit begravd under sanddynerna i Bay of Skaill på Mainlands västkust. År 1924 kom flera rester av stenhus fram efter arkelogiska utgrävningar. Arkeologiska utgrävningar fortsatte mellan 1928 och 1930 av Vere Gordon Childe. Skara Brae sattes år 1999 upp på UNESCOs världsarvslista och är ett av Skottlands fyra världsarv.

Scapa flow var bas för Royal Navy under första och andra världskriget. Den 21 juni 1919, efter vapenstilleståndet, sänkte tyska sjömän 51 av sina internerade örlogsfartyg. Nio sjömän omkom, de sista som dog under första världskriget. Den 14 oktober 1939 blev slagskeppet Royal Oak torpederat vid Scapa Flow. 833 sjömän omkom. Orkneyöarna är skilt från det skotska fastlandet av Pentland Firth som är 11 kilometer bred och sträcker sig mellan Brough Ness på ön South Ronaldsay och Duncansby Head, Caithness.

Öarna ligger mellan 58° 41' och 59° 24' nord, och 2° 22' och 3° 26' väst. Avstånden från nordöst till sydväst är cirka 80 kilometer och ögruppen täcker ett område på 973 km².

Hoy är den ö som har flest klippor och branta bergväggar. Det är också här Orkeyöarnas högsta berg, Ward Hill, med sina 481 meter ligger. Den enda av de andra öarna som har höjder som är värda att nämnas är Mainland, med Ward Hill (samma namn som berget på Hoy) med sina 268 meter, samt Wideford Hill på Rousay.

De flesta öarna har insjöar (scots: loch); insjöarna Loch of Harray och Loch of Stenness på Mainland är de största.

På Orkneyöarna växer det inga träd, något som huvudsakligen beror på att öarna ligger väldigt utsatt till för hårda vindar. Öarna i Orkneyöarna slutar i regel på ay som är fornnordiska för ön. Namnet har öarna fått efter hur de ser ut eller vem som ägde ön. Sanday har fått sitt namn efter sina stora förekomster av sand, medan Graemsay fått sitt namn efter ägaren Grim, Grimsön.

Öarna delas ofta in efter deras placering i förhållande till Mainland. Öarna norr om Mainland kallas Nordöarna och de som ligger söder om Mainland kallas Sydöarna.