Dubrovnik. (Kroatien)

Dubrovnik (latin: Rausium, senare Ragusium, italienska: Ragusa, tyska: Ragus), stad i Dalmatien i den sydligaste delen av Kroatien. Den är belägen vid Adriatiska havet och är framför allt ett turistiskt och kulturellt centrum. Staden har ca 50 000 invånare, men antalet besökare räknas i miljoner, främst från Tyskland och andra länder på kontinenten.

Dubrovnik är mest berömt för sin arkitektoniska skönhet, byggnader och parker i allmänhet, och de bastanta, upp till sex meter tjocka murarna från 1400-talet, som omger staden. I kombination av det behagliga klimatet med många soltimmar och blommande persikoträd och havets närhet kan den upplevas som paradisisk.

1979 sattes Dubrovniks historiska delar upp på UNESCO:s världsarvslista.

Staden grundades på 300-talet f.Kr av romerska flyktingar från en närliggande besittning. Dessa i sin tur var avskilda från varandra genom en smal bäckfåra som ledde ut till en halvö på det Adriatiska havet. Redan på Jesu tid fylldes fåran igen, och är idag huvudgatan i Dubrovnik, Stradun.

I mitten av 600-talet slog sig flyktingar från de av avarerna förstörda Epidaurum och Salona ner i staden. Under följande tiden införlivades även ett slaviskt element med befolkningen, och sålunda blev staden en länk mellan två civilisationer. Staden gav skydd åt flyktingar av alla nationer, förde i allmänhet en fredlig politik samt ingick fördrag med och erlade tribut åt flera främmande makter. Mellan 1205 och 1358 erkände den Republiken Venedigs överhöghet, och mellan 1358 och 1526 var den vasall åt Ungern.

Efter Venedigs föredöme utbildade den sig till en aristokratisk republik och blev mäktig genom sin handelsflotta, som var en av de största på Medelhavet; på 1500-talet färdades stadens köpmän både till Indien och till Amerika. Republikens område utgjorde dock aldrig mer än 1 375 m2. Pest och upprepade jordskalv (1520, 1521, 1536, 1639 och 1667) hemsökte staden, och efter jordskalvet 1667, som lade en stor del av staden i grus, återvann den aldrig sitt forna välstånd.

1806 besattes den av fransmännen, som 1808 berövade den dess självständighet och 1809 förenade den med Illyriska provinserna. 1814 intogs staden av österrikarna, som genom Wienkongressens beslut 1815 kom i besittning av såväl Dubrovnik som de Illyriska provinserna.

Dubrovnik skadades svårt under Serbiens försök under början av 1990-talet att separera den sydligaste delen av Dalmatien från Kroatien. Huvuddelen av skadorna är i dag reparerade vilket också har inverkat positivt på turismen.