En penis var överflödig vikt i luften.

Det har under årens lopp framlagts många teorier om varför det förhåller sig på detta sätt. Ingen av dem ger emellertid någon heltäckande förklaring. Den mest spridda teorin tar sin utgångspunkt i att det är en viktbesparande åtgärd.

När fåglarna i en avlägsen urtid började utvecklas, gällde det för att kunna komma upp i luften att inte väga alltför mycket. Det medförde utveckling av lätta men starka ben och ett speciellt andningssystem, och det är tänkbart att hannarnas penis försvann av samma skäl. Teorin är emellertid inte ­heltäckande, för även om flera av de arter som har penis är fåglar som sällan flyger över huvud taget, så är många andfåglar duktiga flygare – dock inte just kopparanden.
En annan teori går ut på att hannarnas penis är speciellt utvecklad i grupper, där själva parningen kan vara svår att genomföra. Det stämmer till exempel fint på änderna, som normalt parar sig i vattnet, och på strutsfåglar och flamingos, som är mycket långbenta, och där parningen kräver en mer än vanligt utvecklad balansförmåga. Stubbstjärthöns är där­emot små, hönsliknande fåglar, som inte borde ha behov av extra hjälp av det slaget.

Jämförs med horn.
Man har också föreslagit att de välutvecklade könsorganen kan jämföras med till exempel hornen hos hjortar. Hannarna visar helt enkelt upp sig för honorna, och så väljer de den hanne som är bäst utrustad. Trots tusen och åter tusen iakttagelser av de olika fåglarna och deras parningar är det dock ännu ingen som har sett uppvisandet av en penis som en del av parningsleken, så denna teori är förmodligen inte alls hållbar.

Alltsedan fyndet av McCrackens and med den osedvanligt långa penisen har man dock genomfört en rad forskningsprojekt, som har gett god kunskap om vilka mekanismer som egentligen ligger bakom utvecklingen av dessa imponerande organ. Svaret ringades in av en expert på evolution och beteende.

Honorna ger igen
När bilden av McCrackens and gick världen runt, blev den en viktig inspirationskälla för den amerikanska biologen Patricia Brennan. Hon ställde den mycket nära till hands liggande frågan, som ingen verkade ha tänkt på tidigare, nämligen hur honorna är byggda, när hannarna ser ut som de gör.

”Man kan naturligtvis inte ha ett sådant organ utan en plats att placera det i. Man bör ha ett garage att parkera bilen i”, som Brennan flera gånger har uttryckt det. Den tanken ledde till en lång rad undersökningar, som slutligen har avslöjat vad en 40 centimeter lång anddrake skall med en lika lång, korkskruvsliknande penis till, en penis som dessutom är besatt med piggar.
När Brennan började undersöka andhonornas anatomi, upptäckte hon att deras könsöppning inte är en enkel kanal, som man utan att närmare undersöka saken hittills har utgått ifrån, utan i stället en komplicerad labyrint fylld av sidofickor, blindgångar och alla möjliga and­ra hinder, som kan försvåra en oönskad parning.

Ju större hannens penis är, desto mer komplicerad är honans könsöppning. Hos vissa arter kan honan genom muskelsammandragningar till och med ändra kanalens form till en korkskruvsformad gång, men väl att märka med en vridning, som är omvänd mot vridningen på hannens penis, vilket i praktiken kommer att omöjliggöra varje form av parning.