Varför sjunker pubertetsåldern?

Forskarna vet ännu inte varför pubertetsåldern sjunker, men de arbetar för närvarande med flera teorier.

I mitten av 1800-talet var en flicka normalt 17 år, innan hon fick sin första menstruation, men i dag inträffar detta vanligtvis redan i 13-årsåldern. Flickor utvecklar också bröst i allt yngre ålder, och bara under de senaste femton åren har brösten i genomsnitt börjat växa ett helt år tidigare, det vill säga strax innan flickorna fyller tio år. Detta visar en dansk undersökning från 2009.

Även om pojkarnas utveckling av allt att döma inte är lika forcerad, kommer även de tidigare i puberteten. Det har gosskörer över hela världen tvingats lära sig leva med. En studie från 2007 av 463 pojkar från Köpenhamns gosskör visar sålunda att pojkarna under loppet av en tioårsperiod kommit i målbrottet fyra månader tidigare än förr.

Likaledes visar en helt ny, bulgarisk undersökning från 2010 att pojkarnas pubertet i dag börjar ett år tidigare än den gjorde för 30 år sedan. Forskarna mätte storleken på testiklarna hos 6200 pojkar i åldern 0–19 år och fann att de börjat växa i tolvårsåldern – vilket är det första tecknet på pubertetens inträde. Hos pojkar som deltog i en motsvarande undersökning år 1980 startade tillväxten av testiklarna i 13-årsåldern.

Vuxen kropp och barnslig hjärna
Den tidiga puberteten – som ju markerar övergången från barn till könsmogen vuxen – bekymrar forskarna, eftersom den accelererade fysiska utvecklingen inte motsvaras av en likaledes snabbare social och mental mognadsprocess. Det kan skapa problem, när den lilla vuxna ska ställa om sitt beteende till sociala situationer, som har helt andra spelregler än barndomens, där individen känslomässigt är mer på hemmaplan. Åtskilliga undersökningar har visat att ju tidigare flickor kommer i puberteten, desto större är risken för att de utvecklar depression och ångest. För både flickor och pojkar gäller det dessutom att tidig pubertet hänger samman med en ökad tendens att röka, att begå kriminella handlingar och att debutera sexuellt i en lägre ålder.

Det verkar också kunna finnas hälsomässiga konsekvenser av att komma tidigt i puberteten. I en stor norsk undersökning vid universiteten i Bergen och Tromsö, vars resultat publicerades år 2007, följde man genom nästan 40 år över 60000 kvinnor, som samtliga hade upplyst om när de kommit i puberteten.

Det visade sig att för varje år tidigare som kvinnornas pubertet hade inträffat ökade deras dödlighet med 2,4 procent. Kvinnor som hade haft den första menstruationen före tretton års ålder löpte således tolv procent större risk att dö i cancer, hjärt-kärlsjukdomar, hjärnblödningar, olyckor ­eller av helt andra orsaker än kvinnor, som fick sin första menstruation efter att de hade fyllt sjutton år.

Den norska undersökningen ger ­ingen förklaring på varför det är så, men flera andra forskare har visat på sannolikheten att tidig pubertet medför en ökad risk att drabbas av bröstcancer eller cancer i äggstockarna. Tidigare ansåg man också att det fanns en större tendens att utveckla fetma senare i livet, om man hade kommit tidigt i puberteten, men detta samband har nu ifrågasatts. Det förhåller sig sannolikt tvärtom, så att det istället är fetma i barndomen som kan leda till tidig pubertet.

Vid en första anblick verkar det logiskt att mycket välnärda barn – och därmed även klart överviktiga barn – utvecklas snabbare än magra och undernärda barn, helt enkelt på grund av att de välnärda barnen får i sig fler näringsämnen och mer energi, så att kroppen kan växa och omvandlas under puberteten.

Det kom bland annat till uttryck i en analys, som år 2003 gjordes av en internationell forskargrupp med representanter från Belgien, Danmark och Finland. Resultaten visade en mycket tydlig tendens till att barn kommer tidigare i puberteten, om de har trygga ekonomiska ramar under uppväxten. Pubertetsåldern visar sig således generellt ligga en aning högre i u-länderna. De sociala skillnaderna i länder som Indien, Kamerun och Sydafrika försenar vanligtvis pubertetsåldern med ett år och i vissa fall med ända upp till tre år.

Fetmaepidemin spelar in
Det är också utifrån denna teori om bra närings- och hälsotillstånd som de flesta forskare förklarar den stora sänkningen av pubertetsåldern, som kom under århundradet fram till cirka år 1960. Under denna period förbättrades levnadsstandarden betydligt i västvärlden, samtidigt som åldern för flickornas första menstruation i till exempel Norge, Finland och USA varje årtionde sjönk med cirka 0,3 år. Därefter har levnadsstandarden hållit sig på en relativt stabil, hög nivå, och flickornas menstruation sjunker nu i ålder med endast 0,1 år per år­tionde.
Den något långsamma sänkningen av pubertetsåldern som vi upplever nu verkar alltså inte kunna förklaras utifrån en fortsatt förbättring av hälsotillståndet, och det har fått forskare att leta efter ­andra faktorer, som kan påskynda utvecklingen hos pojkar och flickor.

Flera studier tyder på att den utbredda fetmaepidemin kan bära en del av ansvaret för att barn tidigare kommer i puberteten. Anders Juul och hans kollegor vid Rigshospitalet i Köpenhamn har i många år forskat kring tidig pubertet. I en studie år 2010 kunde de slå fast att det finns ett exakt samband mellan pubertetsåldern och BMI, det vill säga body mass index, som är ett mått på fetma.

Genom att fortlöpande mäta storleken av sammanlagt 1528 pojkars testiklar under två treårsperioder från år 1991 till 1993 respektive 2006 till 2008 fann de att pojkarna under loppet av de 15 åren kom nästan ett halvt år tidigare i puberteten. Analyserna visade att den tidigare puberteten statistiskt sett kunde förklaras utifrån ökningen av BMI. En rad andra, internationella undersökningar har också kommit fram till samma resultat.