Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 5 juni 2011

Kajaani. (Finland)

Kajana ( svenska : Kajana ) är en stad och kommun i Finland .


Det är huvudstaden i Kajanaland regionen . Den ligger sydost om Ule träsk (Lake Uleåborg), som dränerar till Bottniska viken längs Ule (floden Uleåborg). Det finns 38.137 (31 januari 2011) invånare och stadens yta område är 2,264.01 kvadratkilometer (874,14 ²) varav 428,94 km 2 (165,61 ²) är vatten. Den befolkningstäthet är 20,78 invånare per kvadratkilometer (53,8 / ²). Staden är enspråkigt finsk .

Kajana är i centrum av regionen i Kajanaland . Folklorist Elias Lönnrot började sina resor härifrån när de samlar in folklore i Karelen .

Kajana grundades 1651 som en av de finska städerna grundades av generalguvernör i Finland, Per Brahe . På den tiden, Kajanaland-som trä-land var en viktig producent av tjära från tall och tjära handeln var dess största industri. De tunnor tjära fraktades till Ule och sedan längs Ule till Uleåborg på Bottenvikens kust Östersjön . Därifrån var tjära levereras till den europeiska kontinenten, där den användes som tätningsmaterial och en anti-rot agent för fartygsskrov.

Ett berömda historiska monument i Kajana är ruinerna av Kajana slott , som ligger på en ö i floden Kajana i centrum av staden. Slottet byggdes ursprungligen år 1604 och slutföras 1666. Slottet fungerade som ett administrativt centrum, fängelse , militärbas och en tillflyktsort för medborgarna.

Under stora ofreden i 18th century slottet tvingades kapitulera till ryska styrkor. Ryssarna sprängde slottet i mars 1716 och det har varit i ruiner sedan dess. Idag, ruinerna är särskilt populära bland barn som gillar att utforska den mörka, slingrande små passager och har fantasi äventyr.

I början av 20th century Kajana industrialiserade steg för steg och staden börjat växa speciellt efter en järnväg förbindelse söderut till Idensalmi och vidare till Helsingfors och St Petersburg grundades. Befolkningstillväxten var starkast precis efter andra världskriget . Befolkningen har minskat sedan mitten av 1990-talet.

År 1977 den separata landsbygden i kommunen Kajana, Kajaanin maalaiskunta , och Kajana konsoliderades för att bilda staden Kajana. Staden, förutom järnvägen och vägförbindelser, serveras med en Finnair -Lufttrafik till Helsingfors, under sommaren två gånger dagligen och tre gånger om dagen under vintern schemaperiod. Kajana flygplats , som ligger i Paltaniemi område, nära centrala Kajana, underhålls och drivs av Luftfartsverket , också tjäna behoven av icke-kommersiella allmänflyg.

Vuolijoki konsoliderades med Kajana i början av 2007.

Upplagd av Bengt kl. söndag, juni 05, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)