Guadeloupe är ett franskt departement i Västindien bestående av ett antal öar med en sammanlagd yta på 1 700 kvadratkilometer. Ögruppen har drygt 400 000 invånare (2007) och är belägen längst österut i Små Antillerna. Huvudort är Basse-Terre, och största staden heter Pointe-à-Pitre.
Under Christopher Columbus andra resa till Amerika blev han den första europé att stiga iland på Guadeloupe. Han kallade ön Santa María de Guadalupe de Extremadura, efter en bild av jungfru Maria i ett spanskt kloster i staden Guadeloupe i regionen Extremadura i Spanien. Klostret torde ha varit måttligt roade då Guadeloupes befolkning var kannibaler som gödde upp krigsfångar och höll människokött som den godaste födan.
Ön kom därefter att koloniseras av Frankrike. Efter en framgångsrik bosättning på ön Saint Kitts (St Christophe), gav det Franska Kompaniet för de Amerikanska öarna adelsmännen Charles Lienard och Jean Duplessis uppdraget att kolonisera ytterligare öar i regionen. Duon valde Guadeloupe, och ön besattes år 1635. Ön annexerades därefter av Frankrike år 1674.
Under det kommande århundradet kom Guadeloupe återkommande att erövras av Storbritannien. Under den Franska revolutionen uppstod strider mellan republikaner, monarkister och öns slavar om kontrollen av ön. Även trupper från Frankrike och invasionsstyrkor från Storbritannien deltog in i stridigheterna. Napoleon återtog dock kontrollen över ön och återställde ordningen efter strider som orsakade många döda hos öns befolkning.
Under Napoleonkrigen tog britterna åter ön i besittning. Det skedde den 4 februari 1810 och britterna kom att ockupera ön de kommande sex åren. Under den brittiska ockupationen överläts ön - rent formellt - en kort tid till Sverige. Nominellt var Guadeloupe därför en svensk besittning under 15 månader mellan 3 mars 1813 och 30 maj 1814. Karl XIII och hans efterträdare fick Guadeloupe som ersättning för egendomsförluster som kunde drabba kronprinsen Karl XIV Johan till följd av alliansen mot Napoleon. Ön fortsatte dock att administreras av Storbritannien, som alltjämt ockuperade ön. Under de månader då Guadeloupe var "svenskt" fortsatte ön därmed att styras av brittiska guvernörer; först Sir Alexander Cochrane och därefter av John Skinner. Vid Freden i Paris år 1814 fick Frankrike tillbaka Guadeloupe och Sverige kompenserades då med 24 miljoner franc. Den ersättningen bildade den statliga Guadeloupefonden. Den franska överhögheten över ön bekräftades i Traktatet i Wien år 1815.
Under Christopher Columbus andra resa till Amerika blev han den första europé att stiga iland på Guadeloupe. Han kallade ön Santa María de Guadalupe de Extremadura, efter en bild av jungfru Maria i ett spanskt kloster i staden Guadeloupe i regionen Extremadura i Spanien. Klostret torde ha varit måttligt roade då Guadeloupes befolkning var kannibaler som gödde upp krigsfångar och höll människokött som den godaste födan.
Ön kom därefter att koloniseras av Frankrike. Efter en framgångsrik bosättning på ön Saint Kitts (St Christophe), gav det Franska Kompaniet för de Amerikanska öarna adelsmännen Charles Lienard och Jean Duplessis uppdraget att kolonisera ytterligare öar i regionen. Duon valde Guadeloupe, och ön besattes år 1635. Ön annexerades därefter av Frankrike år 1674.
Under det kommande århundradet kom Guadeloupe återkommande att erövras av Storbritannien. Under den Franska revolutionen uppstod strider mellan republikaner, monarkister och öns slavar om kontrollen av ön. Även trupper från Frankrike och invasionsstyrkor från Storbritannien deltog in i stridigheterna. Napoleon återtog dock kontrollen över ön och återställde ordningen efter strider som orsakade många döda hos öns befolkning.
Under Napoleonkrigen tog britterna åter ön i besittning. Det skedde den 4 februari 1810 och britterna kom att ockupera ön de kommande sex åren. Under den brittiska ockupationen överläts ön - rent formellt - en kort tid till Sverige. Nominellt var Guadeloupe därför en svensk besittning under 15 månader mellan 3 mars 1813 och 30 maj 1814. Karl XIII och hans efterträdare fick Guadeloupe som ersättning för egendomsförluster som kunde drabba kronprinsen Karl XIV Johan till följd av alliansen mot Napoleon. Ön fortsatte dock att administreras av Storbritannien, som alltjämt ockuperade ön. Under de månader då Guadeloupe var "svenskt" fortsatte ön därmed att styras av brittiska guvernörer; först Sir Alexander Cochrane och därefter av John Skinner. Vid Freden i Paris år 1814 fick Frankrike tillbaka Guadeloupe och Sverige kompenserades då med 24 miljoner franc. Den ersättningen bildade den statliga Guadeloupefonden. Den franska överhögheten över ön bekräftades i Traktatet i Wien år 1815.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar