Hudiksvall.

Hudiksvall är en tätort och centralort i Hudiksvalls kommun i Hälsingland, Gävleborgs län.

Staden ligger längs kusten, längst inne i Hudiksvallsfjärden, cirka 8 mil söder om Sundsvall och cirka 13 mil norr om Gävle. Hudiksvall är Sveriges 76:e största tätort och även den största tätorten i Hälsingland. Invånarantalet är runt 15 000.

När staden Hudiksvall grundades hade platsen länge varit en hamnplats med marknader, och det var en knutpunkt i kommunikationsnätet i nord-sydlig riktning. Staden Hudiksvall grundades 1582 av Johan III, genom hopslagningen av byarna Hudik och Vallen, och är därmed den först grundade staden i Norrland och den äldsta efter Gävle. Hudiksvall var då beläget vid Hornåns mynning i Lillfjärden. Spår av den första bebyggelsen är nästan helt förlorade.

Under början av 1600-talet flyttades staden, men det finns vitt skilda uppfattningar om vad detta berodde på och när exakt det skedde. Ett brev från 1615 anger att utflyttning skedde och att rådhuset hade rivits. En annan teori är att staden återuppbyggdes och flyttades som ett led i Gustaf II Adolf stadsgrundningar från och med 1620-talet. 1622 finns ett kungligt beslut om att flytta staden, och en kungsgård anlades där.

Stadsplanen med rutnätsmönster har troligen utförts av Olof Bure, men den uppgiften är mycket osäker. Av den äldre stadsbilden finns Fiskarstan och östra stadskärnan; Rådhusparken var torgplats, lägena för Marknadsgatan, Fiskaregatan och Långatan är desamma. Flera planer på att göra gatorna rakare strandade.

Fiske, sjöfart, handel och hantverk var huvudnäringar. Den nya staden omgavs av ett tullstaket på land och en tullbom mot sjösidan. Liksom många andra städer i Norrland och Finland under 1600- och 1700-talet, så drabbades även Hudiksvall hårt av det bottniska handelstvånget.

Hudiksvall har härjats av bränder åtskilliga gånger. Den mest omfattande anlades 1721 av ryssar. Endast kyrkan och en enda liten stuga, Rysstugan, kom att stå kvar efter den branden. Staden fick en ny stadsplan 1792 vid återuppbyggnaden efter ytterligare en storbrand. I östra delen av staden genomfördes då rätvinklingt rutnätsmöster, men de delar som inte brunnit upp fick behålla sitt tidigare utseende. De västra delarna reglerades med en stadsplan år 1823.

Under 1800-talets sista hälft så myntades uttrycket "Glada Hudik", till följd av träpatronernas livliga fester och stadens stora sällskapsliv.