Sidor

söndag 21 augusti 2011

Marstrand.

Marstrand är en tätort i Kungälvs kommun. Den är belägen på två öar, Marstrandsön och Koön.

Marstrandsön ligger längst ut mot havet, och hyser stadens centrum. Därifrån går personfärja till stadsdelen Arvidsvik på Koön, som har landsvägsförbindelse med fastlandet.

Det är en idyllisk trähusstad som om somrarna är ett betydande turistmål och Sveriges seglingsmetropol. Marstrand är årligen utgångspunkt för Marstrandsregattan, Match Cup Sweden och andra stora seglingsmästerskap. Orten har betydande arbetspendling till Göteborg.

Carlstens fästning ligger högst upp på Marstrandsön ovanför stadsbebyggelsen och dominerar stadsbilden. Efter att Bohuslän med Marstrand tillfallit Sverige vid freden i Roskilde år 1658 byggdes på Marstrandsön Valens skans, en träbyggnad som fungerade som en provisorisk befästning. 1666 fattas beslut av Krigskollegium om att låta mura Valens skans. Från år 1671 omnämns fästningen som Carlstens fästning, som också fungerade som statsfängelse fram till 1855. Dess i särklass mest kände fånge var Lars Larsson Molin, mer känd som "Lasse-Maja", som satt på fästningen 1813-39. Fästningen utvidgades senast i mitten av 1800-talet och utmarsch skedde 1882. Carlstens fästning avkommisionerades 1888 men användes igen under de båda världskrigen. Försvarsmakten avförde Carlstens fästning som del av försvarsmakten 1993.
Carlstens fästning är idag stadens mest bemärkta turistattraktion.

Marstrand grundades av kung Håkon IV (†1263) på 1200-talet, dock före år 1226 då det i hans saga, skriven av islänningen Sturla Þórðarson, beskrivs att "...han lät göra borg vid Kungälv på Ragnhildsholmen, han lät och bygga och röja på Gullö och Öckeröarna och bygga där en träkyrka; han lät bygga Marstrand och många andra öde öar i Viken", samt att en strid då ägde rum i hamnen mellan upprorspartiet Ribbungarna och Skule jarls två sändebud Kolbein Ketturygg och Grunde skattmästare. I berättelsen sägs också att "där lågo många köpmän i hamnen, vilka dock icke ville komma sändebuden till undsättning."[2]
Skeppsfrakt, handel och fiske har varit stadens huvudnäringar, men fisket har gått upp och ner kraftigt i takt med tillgången på sill, vilket har styrt stadens välfärd. Den har också drabbats av krig flera gånger under såväl dansk-norsk som svensk tid.

De traditionella näringarna gick tillbaka kraftigt under 1800-talet, men samtidigt blev Marstrand en av landets tidigaste och populäraste badorter, som fick extra hög status tack vare kung Oscar II:s årliga besök.
När trafiken alltmer flyttades från sjövägen till landsvägen var detta till stor nackdel för staden, vilket drabbade öns näring hårt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar