Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 20 augusti 2011

Sala.

Sala är en tätort belägen i Västmanland. Den del av orten som ligger öster om Sagån är dock belägen i Uppland.


Sala är centralort i Sala kommun i Västmanlands län. Det är en järnvägsknut mellan Dalabanan och linjen Sala-Oxelösund.

Sala är främst känt för Sala silvergruva. Gruvan hade länge stor betydelse för Sveriges ekonomi och den utgjorde anledningen till Salas grundande.

Vikingatiden i Salatrakten:
I Sala sockenkyrkas södra vägg finns en runsten som daterats till omkring år 1100. Var stenen ursprungligen stått är okänt, men den har antagligen stått i närheten av sockenkyrkan. Inskriften lyder: Viste och Halvdan reste stenen över sin fader Holme och broder Holmfast-Livsten ristade runorna.

På andra sidan Sagån, som rinner alldeles i närheten, gjordes ett mycket intressant fornfynd. I samband med att Saladamm norr om kyrkan torrlades år 1901-02 hittades fyra gravar från vikingatid. De döda, tre kvinnor och en man, var begravda i vad som verkade vara slädar eller kanoter. Gravarna var förhållandevis välbevarade och innehöll bland annat dräktspännen, spännbucklor, av brons och dessa har daterats till 900-1000-talet e.kr.

I samband med sjösänkningen påträffades en mindre gravhög på gården Hovs ägor, cirka en kilometer norr om sockenkyrkan. Det rör sig om en dubbelbrandgrav med en kvinna och en man. Förutom hästbetsel hittades också en sax av järn, 9 pilspetsar och ett svärdsfäste där klingan är avbruten ungefär en decimeter under fästet.

I Skälby, i närheten av Hov, har man bland annat hittat en yxa, glaspärlor och ett svärd. Dessa föremål har också daterats till vikingatid.

Medeltiden:
Övergången från vikingatid till medeltid är flytande. I vissa delar av det blivande Sveariket gick religionsskiftet förhållandevis lugnt till medan det på annat håll var ett hårdnackat motstånd. I Västmanland verkar det inte ha varit några stridigheter, medan man i Uppland utkämpade blodiga slag. En annan sak som markerar religionsskiftet är den cirka 2 000 runstenarna här i landet. De flesta stenarna har kristna symboler.

Silvergruvan och Sala anläggs:
Anläggandet av Sala skedde i samband med inledningen av bergsbrytningen i Sala silvergruva. Gruvan, som ligger i Salberget, grundades under 1500-talet. Den huvudsakliga sysselsättningen i Sala har därefter varit jordbruk och bergsbruk. Orten fick stadsprivilegier av Gustav II Adolf år 1624. I samband med erhållandet av stadsprivilegierna flyttades staden till sitt nuvarande läge. Staden har eldhärjats vid två tillfällen, år 1736 och år 1880. Efter den sista branden och anläggandet av järnvägen fick Sala en för tiden mer modern karaktär. Under peståret 1710 i Stockholm flyttade dåvarande kungafamiljen till Väsby kungsgård i Sala. Väsby kungsgård har hyst kungligheter och drottningar i andra sammanhang, främst under 1600-1700-talen när de kungliga inspekterade gruvan. Sala silvergruva var under lång tid en av Sveriges viktigaste inkomstkällor.

Sala i modern tid:
Under 1800-talet besöktes staden av H.C. Andersen, som i sin reseskildring om Sala förundrades över var alla människor höll hus när han anlände? (De flesta var och hämtade boskapen på åkrarna utanför stan.)
Under 1800-talet ökade Salas befolkning starkt. Invånarantalet år 1815 var 2 193, vilket sedan ökade till 3 859 år 1870. Tio år senare, år 1880, hade siffran ökat ytterligare till 4 836 och år 1889 uppgick siffran till 5 542. I dag är orten emellertid drabbad av avfolkning. År 2000 uppgick invånarantalet till 12 118 personer. År 2005 hade siffran minskat till 12 059.
Salaligan var en löst sammansatt grupp på fem personer från Sala i Västmanland som under sex år på 1930-talet genomförde rån och mord. Totalt mördades fem personer.

Det var även i Sala på Ångbagarn som Owe Thörnqvist skrev sången "Dagny, kom hit och spill ...". Bageriet har fortfarande samma inredning från 1950-talet. Enligt andra källor är sången om Dagny inspirerad av en servitris på ett kafé i Uppsala. Se Dagny Knutsson.

Sala i dag:
Sala består i dag av ett rutnät av gator, med ett förhållandevis stort torg i mitten. I stadskärnan går de längsta gatorna i öst/västlig riktning, med flera kortare som bryter av i nord/sydlig. Vid Stora torget stod tidigare stadens vattenbrunn, där man hämtade sitt vatten. Staden är präglad av gruvan. Dammarna i centrala Sala grundades för att leda och reglera vattentillförseln från Långforsen till gruvan. Bortsett från gamla Stadshotellet vid Stora torget har relativt få byggnader rivits under 1950- och 1960-talen för att göra plats åt Domusvaruhus och liknande.
Trots att gruvan sedan länge är tagen ur bruk är den en mycket stor tillgång för staden, då den i dag är en stor turistattraktion med många besökare. Under senare år har intresset för gruvan och Sala åter ökat, det är nya silverfyndigheter som lockar till intresse. Runt om i Salatrakten och kring gruvan görs provborrningar i syfte att hitta ytterligare silverfyndigheter.
Det spekuleras i att det ska finnas en silveråder till som går genom kommunen. Runt Sala finns också många gamla kalkbrott och orten är även känd för sin maskinindustri.

År 2007 öppnade Salbergaanstalten i Sala. Det är Sveriges största fängelse räknat i antalet intagna. Salbergaanstalten tillhör säkerhetsklass "B" på en femgradig skala. Anstalten innehåller såväl ett häkte som anstalt med 342 platser totalt. Anstalten utgörs av 6 stycken anstalts- och häkteshus (Häkte, isolering, studier, långtid, normal och sexualbrottsavdelning).
RSD har tillsammans med fastighetsägaren BE Andersson Fastigheter, utvecklat och genomfört en idé om att förse Sala med en ny komplett handelsarena och nyttja den befintliga fastigheten vid Stora Torget. Det centrala i projektet är en Galleria i två plan med ett tjugotal butiker och övrig kommersiell service. Gallerian erbjuder ett 20-tal nya välkända affärer.

Inga kommentarer: