Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->
Visar inlägg med etikett stationssamhälle. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stationssamhälle. Visa alla inlägg

torsdag 29 april 2010

Stenkullen.

Stenkullen är ett stationssamhälle intill Säveån i Lerums församling, Lerums kommun. Samhället som bebos av stax över 2000 invånare har genom sin snabba expansion i det närmaste vuxit samman med tätorten Lerum, och tillhör numera orten. På grund av Stenkullens centrala läge återfinns här Lerums brandstation och en betydande del av kommunens industriföretag. Bruks- och industritraditionen har varit levande sedan sent 1700-tal, då man här såg möjligheten i Säveåns strömmar. På 1790-talet anlades här Gamlebo Kullens bomullsspinneri - det första mekaniska bomullsspinneriet i Sverige. På 1800-talet växte samhället längst riksvägen Sthlm - GBG, Säveån och den för tiden nya västra stambanan. Hillefors Grynkvarn, Hedefors Bruk och Brittaniafabriken bildades alla under denna tiden.
I Stenkullen finns flera idrottsanläggningar: Stonehill (friidrott) och Vättlehallen (ishockey) samt en inomhus sporthall. Fotbollsklubben Stenkullen GoIKs Damlag innehar en 35 plats i den allsvenska maratontabellen efter 6 allsvenska säsonger och 119 poäng, och utgör där igenom kommunens historiskt mest framgångsrika klubblag.Handbollsklubben IK Baltichov bildades 1932 och har drygt 30 lag i seriespel och ca 450 medlemmar. Stenkullen har även en actionpark för skateboard, inlines och cykel. Parken byggdes 2008.
Området längst Säveån är idag ett högt skattat naturreservat med vandringsleder längst båda sidor, för naturupplevelser och rekreation.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, april 29, 2010 0 kommentarer

Etiketter:

söndag 23 augusti 2009

Nol.

Nol är ett f.d. stationssamhälle i Starrkärrs församling, Ale kommun, som ligger vid E45 och Bergslagsbanan (nu Norge-/Vänernbanan), öster om Göta älv, ca 2,5 mil nordost om Göteborg. Orten har vuxit samman med grannorterna Nödinge och Alafors till den gemensamma tätorten Nödinge-Nol, som är Ale kommuns centralort.
Nols järnvägsstation öppnades för trafik 1877. År 1914 startade Tudors batteritillverkning i Nol, 1999 lades produktionen ner och några år senare lades även monteringen och lagret ner. I Nol finns även petrokemisk industri. Axel Christiernsson AB tillverkar smörjfetter med nordeuropas största fabrik i Nol. Neste Oxo (nu Perstorp Oxo) som producerar mjukgörare för plaster har tagit över f.d. Polyester AB, som var beryktat för miljöfarliga utsläpp i Göta älv.

Upplagd av Bengt kl. söndag, augusti 23, 2009 0 kommentarer

Etiketter:

Prenumerera på: Inlägg (Atom)