Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 3 mars 2009

Hörnefors.


Hörnefors är en kommundel och en tätort i Umeå kommun i Västerbottens län. Tätorten Hörnefors är belägen cirka 30 kilometer söder om Umeå centrum. Gränsen mellan landskapen Västerbotten och Ångermanland går tvärs genom kommundelen, men tätorten ligger på den västerbottniska sidan. Hörnefors församling har 44 17 invånare (2006).
Historiskt utgjorde trakterna kring Hörnefors det slagfält där resterna av den Svensk-Finska armeén som försvarat, och retirerat genom Finland och norra Sverige, slutligen vände reträtten till offensiv. Slaget vid Hörnefors 1809 anses vara en vändpunkt där Ryssarna inte kommer längre och senare samma sommar tvingas till försvar i slaget vid Sävar och träffningen vid Ratan.
Hörnefors är en före detta järnbruksby, som förr hette Hörneåbruk. Bruket hade en masugn och manufaktursmedja från slutet av 1700-talet. Bruket upphörde i slutet av 1800-talet. Historiska lämningar är bland annat ett slaggberg beläget väster om Hörneån och dammen. Det finns också ett stort antal kolbottnar som numera är övervuxna och överfyllda.
I modern tid har massa- och pappersbruket på udden som utgör samhällets södra del satt sin prägel på samhället. Bruket köptes av NCB från Modo för 57 miljoner kronor sommaren 1961, men lades ned i slutet av 1970-talet.
Arkitekturen är blandad, med mestadels mindre villor, egnahem och flerfamiljshus mestadels från 1900-talet. Mest signifikant är den av funktionalismen präglade bruksgatan som med sin rad av punkthus leder från samhällets centrum till pappersbruket.

Upplagd av Bengt kl. tisdag, mars 03, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)