Varberg.

Varberg är en tätort (tidgare stad) och centralort i Varbergs kommun i Hallands län.
Varberg är en turist- och handelsstad med hamn och färjeförbindelse med Grenå i Danmark, se även Varbergs hamn.
Varberg är en av Europas främsta kurortsstäder med bland annat Varbergs Kurort Hotell & Spa och det berömda kallbadhuset vid fästningen.
Varberg är bland de främsta vindsurfingställena i Europa med säsong hela året, förutom en till två månader på vintern.
Om Varberg skrev Esaias Tegnér följande i ett brev daterat 19 juli 1826, vilket använts i kommunens marknadsföring:
Varberg utan all fråga är det fulaste ställe i Sverige; det är Nordens sanddosa, icke ett träd, icke en skugga, icke en grön fläck så långt ögat räcker, blott flintskalliga berg, och salt vatten och skrivsand.

Varberg omkring år 1700. Ur Suecia antiqua et hodierna, och därmed troligen inte helt tillförlitlig
De äldsta beläggen för staden är ett brev från 1343 då staden benämns "Getakärr". Platsen Getsjö är däremot omnämnd tidigare då Saxo Grammaticus nämner den i samband med Slaget vid Nissan 1062. Arkeologiska utgrävningar antyder att Getakärr började byggas under andra halvan av 1200-talet. Det har även spekulerats i att Gamla Köpstad var en föregångare till staden, men det är på grund av bristen av arkeologiskt- och källmaterial svårt att bedöma.
Varbergs fästning anlades i slutet av 1200-talet. Den kom under början av 1300-talet att fungera som centrum för ett halvt självständigt rike skapat av de förläningar Erik Magnusson och Ingeborg Håkonsdotter hade i Bohuslän, Västsverige och Halland.
Vid 1400-talets början antogs namnet Varberg (Vardberg eller Vårdkasberg) efter berget där Varbergs fästning ligger, ursprungligen en borg anlagd på 1280-talet. Under 1400-talet grundas Ny Varberg norr om staden. Getakärr kallas då Gamla Varberg och mister 1578 sina stadsrättigheter. Förhållandet mellan de bägge städerna präglades sannolikt av kamp om kontrollen av handeln i området. Ny Varberg anlades där vägar från Västergötland och Småland möter Via Regia. Staden låg omkring 700 meter inåt land och för att kunna fungera som hamn anlades en kanal ut till havet. Ny Varberg var knuten direkt till kungen, medan Gamla Varberg troligen kontrollerades av den lokale länsherren.
På ett något större plan konkurrerade Varberg i sin tur med Nya Lödöse och senare Göteborg. Framför allt längs de gamla vägarna mot Jönköping respektive längs viskadalen i rikting mot Borås hade Varberg sedan gammalt goda förbindelser.
Ett karmelitkloster grundades i Ny Varberg mellan 1462 och 1997. Det stängdes i samband med reformationen 1531-1532.
Ny Varberg förstördes av svenskarna 1565 under Nordiska sjuårskriget. Den övergavs efter att åter ha blivit skövlat under Kalmarkriget 1611-1612. Varberg flyttade nu till ett ställe i närheten av fästningen kallat "Varberg på platsarna", där det blev kvar till 1666, då staden efter att ha brunnit ner flyttades till sitt nuvarande läge.
Under 1700-talet skedde satsningar på tegelbruk, olika former av klädtillverkning samt tobaksspinnerier. De kom dock i allmänhet att inte slå särskilt väl ut och Varberg kom, liksom övriga Halland, att industrialiseras relativt sent. En betydande orsak till problemen för etableringarna var att Varberg 1767 drabbades av en mycket omfattande stadsbrand.
Varberg passerades under 1800-talet av Halmstad som länets största stad. Industrialiseringen började på allvar på 1880-talet. Varberg-Borås Järnväg invigdes 1880 och Västkustbanan nådde staden 1885 och stod färdig 1888.
Från 1870-talet började utvinning och export av gatsten. Under 1880-talet började fisket ta fart i Varberg med omnejd, till stor del orsakat av att Hushållningssällskapet betalade ett fiskelag från Råå för att de skulle flytta til Varberg, där deras metoder fick spridning.