Reflektion inför döden.

Torpar-Anders låg på sjukhuset.
Kamraten Kolar-Ivar kom på besök, satte sig på sängkanten och undrade hur det stod till.

-Det är bara fint, sa Anders.


-Och doktorn, är han bra?


-Jajamensan, en fenomenal en, nästan som en spåman.
I går hörde jag när låtsades ligga och sova att han kom in på ronden och sa att gamle Anders ser nog inte solen gå upp imorgon... och ta mej fan hade han inte rätt.
Det var alldeles igenmulet i morse.