Haparanda.

Haparanda (finska och meänkieli Haaparanta) tätort (stad) och centralort i Haparanda kommun i Norrbottens län (Norrbotten).

Haparanda är Sveriges östligaste tätort. Namnet, en försvenskning av finskans Haaparanta, betyder ordagrant "aspstrand".

Staden ligger alldeles invid riksgränsen mot Finland och gränsar direkt till den finländska staden Torneå.

De två städerna kallade sig under en period kring år 2000 tillsammans för EuroCity men övergick senare till beteckningarna HaparandaTornio (i Haparanda) respektive TornioHaparanda (i Torneå). Dessa beteckningar innehåller båda städernas namn på respektive stads huvudspråk. Mellan Haparanda och Torneås stadskärna avviker riksgränsen från Torne älvs huvudfåra, och går i stället i en tidigare bifåra till älven. Bifåran har antagit karaktären av en vik (Stadsviken).

En del av viken har fyllts ut och skall bebyggas med främst affärslokaler i en ny satsning. Huvuddelen av stadsbebyggelsen i Haparanda ligger dock längre söderut, närmare Torne älvs mynning i Bottenviken. Torneå var en av Nordkalottens mest kända marknadsplatser redan under medeltiden. Torneå stad grundades 1621 och växte till en stor handelsstad. Vid fredsavtalet efter Finska kriget 1809 förlorade Sverige hela Finland samt en del av det egentliga Sverige genom en ny gränsdragning som drogs längs Torne- och Muonio älvar. Haparanda by med sju bondgårdar låg på den svenska sidan av Torne älv, medan Torneå hamnat på den finska sidan.

Haparanda by hade fördelen av närhet till Torneå, den nya riksgränsen och därmed även tullstationen. På en av Haparanda bys bondgårdars ägor grundades därför 1821 en köping, som snart fick stadsliknande bebyggelse och som erhöll stadsrättigheter 1842. Samtidigt gav staten upp det fruktlösa försöket att etablera en stad väster om Nikkala.

Haparanda by fortsatte ännu länge att existera som by utanför det egentliga stadsområdet; köpingen/staden var i så måtto en ny ort. Språkligt och kulturellt blev dess befolkning annorlunda sammansatt än den i stort sett enspråkigt finskspråkiga landsbygden runtomkring. Då förutom tornedalingar även många borgare och hantverkare från svensktalande trakter, exempelvis Nederkalix men även från andra delar av Sverige och från Torneå (som hade en stor svenskspråkig befolkning vid denna tid), slog sig ned i staden, blev svenska redan vid mitten av 1800-talet det dominerande språket.

I båda världskrigen spelade Haparanda en viktig roll i olika sorters gränsaffärer, inte minst mottagande av flyktingar.
Torneå stad och Haparanda har under efterkrigstiden så småningom utvecklats till "systerstäder". Riksgränsen mellan städerna har på senare tid kallats för "världens fredligaste gräns". Torneå stad är mycket större både till ytan och till invånarantalet.

Under modern tid har finskan fått ett allt starkare fäste i Haparanda, framförallt på grund av inflyttning från Finland och av sverigefinländare från södra Sverige. Majoriteten av Haparandas befolkning har minst en förälder född i Finland. Det finns därför sedan 1980-talet en språkskola där undervisningspråken är finska och svenska, och samarbetet med Torneå är allt mer intensivt och djupgående. Haparanda kommun är även en del av det territorium där finska och meänkieli har officiell status som områdets minoritetsspråk.