Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 16 augusti 2009

Sundom.(Finlands västkust)

Antalet invånare är idag omkring 2 160.Andelen svenskspråkiga är ca 82 % och finskspråkiga ca 18 %. Av den yrkesverksamma befolkningen - ca 1 000 personer - är omkring 85 % löntagare, varav flertalet har sin arbetsplats i Vasas tätortsområde. Omkring 130 personer har sin arbetsplats inom byn, av dem är ett fyrtiotal jordbrukare och ett tiotal är knutna till fiskerinäringen. Inom byn finns ca 200 arbetsplatser. Antalet barn och studerande ungdomar uppgår till ca 600 och antalet pensionärertill omkring 350. Sundom är en dynamisk, växande by i Vasa. Den gamla fiskar-, arbetar- och småbrukarbynsröda stugor och gårdar kompletteras idag av hundratals nya småhus i varierande stil. Årligen tillkommer tiotals egnahemshus. Befolkningen växer i Sundom. En ny vägförbindelse över Myrgrundsbanken, som öppnades år 1976, förkortade i ett slag avståndet mellan stadskärnan och Sundom från 24-28 km till 8-12 km. Den nya närheten till staden gjorde byn till en attraktiv stadsdel. I nybyggda och grundrenoverade enfamiljshus har många inflyttade funnit närheten till naturen. Endast några radhus har byggts. Inga höghus får byggas i byn. Allt byggande sker med undantagslov. Sundom är Vasas svenskaste stadsdel. De finskspråkigas andel har ökat från 6 % år 1973 till dagens 18 %. Stadsplaneringen räknar med en fortsatt befolkningsökning i Sundom.

Upplagd av Bengt kl. söndag, augusti 16, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)